Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 3

Till Gunerus Friberg. Tillhanda. Nu ändtligen, sedan far har skrifvit till dig, har jag fätt Carl-Johan till att tre söndagar ä rad på detta papper rita några ord från mig; men det är blott för att säga dig att det är sista gången, för fast det inte tycks vanligt folk ur vägen att en gammal hustru då och då kunde säga en yr ungdom hur han bäst borde ställa sig, så vet en ändå att endels folk är fallet för att prata om allt. — Som det nu är den enda gången du får några rader från mig, så må jag nu börja att tala om 0ss alla här, som du vill höra om. Man min är, herran vare lofvad, på benen: Erik är i skogen dagen i ända; och Abla gör med bästa villighet inte stort annat än springer ur vägen för den Niklas, som ligger på Höfdingen och dricker, natt efter natt. En af töserna i Grandalen gifte sig i julen och vi voro alla i stort bröllop. De ha haft en danse-bal hos far också i julen, iör far ville gerna, om han kunde, få äldsta son sin gift med den andra tösen der i Grandalen, så det bröllopet ha vi kanske att vänta nästa jul, när du kommer häråt — ifall du gör det. Nu må jag säga dig någonting, som jag har lotvat att figa med, men alldeles inte kan eller vill, för jag vill ha reda på det. En tiggare derifrån du är — ingen af ditt folk, utan. en gammal rotegumma — hon satt här och aa att de säga att du, när året är ute, eller näste nydr, vill lemna