Aftonbladet – 26 januari 1865, sida 3

C. Plougs föredrag vid nordiska festen i Köpenhamn den 13 Januarl. M. H. Det förflutna året har utgjort en stor vändpunkt i Nordens historia, och uet har varit en olycklig vändpunkt. Hela verlden har eriarit att de tre nordiska folken ännu icke betrakta deras öden som inbördes afhängiga, deras öden såsom sammanhängande, deras framtid såsom gemensam. Det svagaste och minsta ibland dem har nödgats böja sig under sina fienders öfvermakt, och har blifvit ännu svagare, ännu mindre. Nordens gräns har blifvit flyttad ett godt stycke — 19 mil — längre mot nörr. Ett främmande folk har bemäktigat sig en del af dess mer än tusenåriga egendom, och tör ögonblicket har den nordiska nationaliteten, som icke omfattar stort mer än 7 millioner menniskor, förlorat ofver 200.000 af dessa, som blitvit en annan nations trälar, invigda till andlig förnedring och nationel död. såvida ej deras befrielsetumma snart slår. En sådan vändpunkt innebär en allvarlig uppfordran till att blicka tillbaka för att göra sig klart reda, hvad som har skett och hvarföre det har skett. Det är dock naturligtvis icke sjelfva tilldragelserna som skola sysselsätta oss, H dem hafva vi i friskt minne, det är icke de ner erlag och för