Aftonbladet – 25 januari 1865, sida 2

vi få ugnen så pass sval att vi kan sätta in det första. Och se det är då den dåligaste ställ, jag vet, när en inte får undan händerna medan dager är. Jag ville nu bara ge till, att ingen kom hit och försatte tiden 1 dag... Så i jess namn! hvem är der ?? Två qvinnor och en tredje varelse kommo med stor möda in genom dörren. ?Guds fred med huset! Vär herre uppfylle alla era önskningar, om vi få en fi. ten bit bröd och en drick ... Godt folk, kändt i hvar gård! Ja, ja, men! Hvem känner iote den, som aldrig glömde de fattige.? Hvad i herrans namn! Är I nu här med det belätet igen? Ar det inte den Majsen, syster till Albertina? Så i alla dar! så att du och dena nu allt redan är ute?... Abla, bli vid dörren der! för annars följer väl den också med dem! ... Hvad skulle I dra härät nu för ?? ?Nej, Gud signe matmodren! Vi äro hederligare folk, än att ha Albertina och henves drag med oss... Den otäckan har dragit med min fattige man långt uppåt landet; de åka i vagn med hästar för och klä sig i kosteliga kläder, under det bara och anförvandter få vandra verlden kring som de kunna. Ja... men! det är tungt. Helst när man födt upp barnen vid sin egen barm. Gamla mor här sörjer, så att hennes lefnadsdag blir väl ej lång... Så, hvad vill hon nu, stackare, då? ..7 Det ömkliga belätet grymtade och ville uppenbarligen in i ugnen, hvars gap hon såg lysa så graönt. Då Margreta häftigt ropade: ?Nej, nej! Ha håll på henne!? reste hon sig långsamt och visade ursinnigt ett par länga hvita tänder lik en vargs. För jess namn, ta häll på henne!4 sade Margreta, beväpnad med ungs-sopan. ?Gud nåde er, som går omkring och skrämmer tolk igen! Ropa på Erik, Abla !? Herlog, som ej kunde så mycket röra sig sjelf, rörde dock vid en käpp framme vid sängen, som om detta skulle haft någon afskräckande betydelse. ?Herre jesses, hvad det bondfolket är dum