Aftonbladet – 24 januari 1865, sida 2

— Ångfartyget Londons öde. Man läser härom i Göteborgsposten för den 23: Såsom förut omnämnts har man här på platsen under de sednaste tvenne veckorna hyst mycken farhåga för ångaren Londons öde, hvilket fartyg på nyårsdagen afgick härifrån till London utan att sedermera ha afhörts. Den förhoppning man till en början hyste, att fartyget under det rådande härda vädret kommit ur sin kosa och längre fram skulle låta höra af sig, har tyvärr, sedan tre veckor förflutit utan att man haft minsta underrättelse om dess ankomst till någon hamn, måst lemna rum för den öfvertygelse, att detsamma jemte passagerare och besättning gått totalt förloradt. Befälhafvare på ängaren London var kapten J. B. Werling, en ung, men kunnig sjöman. Efter att i höstas ha fört ångaren Gustaf Wasa tre resor, antogs han till befälhafvare på London, hvilket han denna resa för första gängen förde. Besättningen utgjordes af cirka 15 man förutom restauratrisen och kokerskan. Såsom passagerare medföljde en engelsk sjökapten åtföljd af besättning, tillsammans 12 man, och hvilken, efter att med sitt fartyg ha förlist i de norrländska farvattnen, nu stod på återfärd till hemmet. Med kännedom om fartygets egenskaper förmodar man olyckan ha tillgått sälunda, att maskinen gått sönder, hvarföre man ej längre kunnat manövrera mot den höga sjön, som slagit öfver däcket och förfyllt fartyget, utan att man haft tid eller varit i stånd att utsätta båtar för att rädda de ombordvarande. En skymt al hopp finnes väl ännu. Man frågar sig nemligen, om det ej gifves någon möjlighet att fartyget drifvit högt upp emot norr och nu befinner sig i redlöst tillstånd i sjön. Allt för liten sannolikhet ligger dock beklagligen i detta antagande, för att man skulle kunna fästa någon allvarsam förhoppning dervid. London innehade lust at hafre och tändstickor, och voro både fartyg och last assurerade