såg att lågorna slogo ut genom taket på den särskilda byggnad, der dårarne förvaras. Lyckligtvis hade dessa redan blitvit bringade i säkerhet, och man var nu i full fart med att dämpa elden med de i godt skick varande eldsläckningsanstalter, som på stället vorv att tillgå. Man gynnades härvid såväl af ett lugnt och stilla väder, om af den tillfälliga omständighet, att en större qvantitet vatten under dagens lopp blifvit till lasarettet upphemtad i och för en tillämnad tvätt. Skyndsamt tillkommen förstärkning af brandredskap bidrog till vinnandet af det lyckliga resultat, att man omring kl. 8 herre öfver elden, som endast hunnit förstöra bygnadens tak och en obetydlig del af korridoren. Bland dem som genom rådighet och själsnärvaro utmärkt sig vid släckningsarbetet nämnes i främsta rummet arbetskarlen A. F. Hellström, hvilken tillika var den som, då eldens utbrott förmärktes, skyndade in i den af rök uppfyllda korridoren och banade sig väg intdl de tre i cellerna förvarade därarne, tvenne karlar och en qvinna, samt bur dem, den ena efter den andra, ut på gården och vidare upp i lasarettsbyggnaden. Afven glasmästaren Andersson och smeden Fahlgren deltogo verksamt i släcknvingsarbetet. Eldens uppkomst härledde sig från eldstaden, från hvilken värmen genom rörledning uppgår till cellerna. Eldningen hade försiggätt i vanlig tid klockan omkring 4 e. m., hvarefter den person, som verkställt densamma, begilvit sig upp i stora byggnaden för att der uträtta samma bestyr. Vid 6-tiden hade han ånyo varit nere i den mindre byggnaden och lagt in mera ved i fyren. Det är troligt att det å densamma anbragta s. k. fällspjellet vid eldarens utgång af sig sjelf fallit tillbaka, hvarigenom lägan tvivgats att toga riktningen genom en ofvanför eldstaden, hvars lucka under eldningen var tillstängd, befintlig öppning samt derefter antändt i närheten varande brännbara ämnen. Byggnaden, som endast är tvenne år gammal, var brandförsäkrad.