Aftonbladet – 24 januari 1865, sida 2

Det vet jag inte om jag gör, Gunerus! sade hon. Men om du menar... Längr kom hon ej, ty i detsamma kom riksdags man in i stogan. Det var temligen skumt derinne och ha: tyckte vid första påseende att det varsonei Jarl Johan, som satt der så ganska när henne, ty de två syskonen hade allid bru kat att dragas så väl. Men när han fick s hvem det var, tycktes det nästan som on en skugga dragit öfver hans ansigte. Åtminstone trodde sig Margreta förmärkt detta för första gängen. Emellertid började hon i jemn, lätt ton andraga sitt ärende til fadern, under det Gunerus om en siund drog sig tillbaka ut och lät qvällsafton af. svala sig. Ett par timmar sednare på qvällen bega: sig Gunerus ned till Nedre Prestsäter; ty han hade icke tagit afsked af Herlog ännu. Dernere stod ladugårdsdörren öppen. Abla gick ut och in i gången och talade ifrigt och liksom i ondska med någon, som var derinnanför. Gunerus förstod hvem det var, ty äfven han hade bemärkt Niklas fåfänga bemödanden. ?Qvälln, Abla! har du folk här? Jag skulle söga dig farväl för ett år eller ett par, sade han. Den som talat med Abla var nu försvunnen. ?Nej, skall då Friberg rent sin väg? --Det blir för sorgmodigt!? Hon stod i dörren och såg frisk, rödlätt ch Jlätthjertad ut. Åh, nu sörjer inte du mig längre, Abla! När du uppgat tankarne på mig, ick du bättre i ersättning, du. Asch?, sade Abla hviskande, det är inte nnat än fjäs, skall jag säga. Jag lider hoiom slättes inte. Nej då! Annatskulle de: ara. — När kommer han, Friberg, hit ärnäst?? Nästa jul ett år till, om det vill sig äl.? Inte förr... Hur må det då gå med enne mat... ja ja, med oss allihop! Viha