Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 3

från predikstoien. Det fanns denna tid en mängd kandalpredikanter och det var icke ovanligt att man med hvarjehanda tributer köpte sig fre I för lessa andliga flåbusar. Den kärnfriska ortoloxien? hade godt om sädana flibustierer. och ifven vår gamla kyrkolag har ännu gällande bestämmelser mot otidighet och otjenlighet på predikstolen?, mot ordaträtor, mot att af hat och otidig ifver anföra sina egne eller andras trätor. och man påstår, att ännu finnas hos oss prisade predikanter, som behöfde tillhållas efter detta lagbud. En mängd anekdoter och för tiden karakteristiska drag äro anförda ur otryckta protokoller, brefoch andra handskriftsamlingar. Bland de skildrade personerna må särskildt åpekas den a belysning, som tillfaller teologen Matth. Pfaff, samt den mer än vanligt milda dager. hvari den skarpe rationalisten Edelmann framställes. — En centime för hvarie bokstaf. Tidningen Presse i Paris har för sin följetong köpt en ny roman i fyra delar af Alex. Dumas: Parisiens et provinceaux, och betalar den berömde författaren :n centime för hvarje bokstaf. — Tre nya aftontidningar komma att utrifvas i Paris, alla med antiultramontan tendens, nemligen Lavenir, redigerad af Peyrat; Le bon sens, at romanförfattaren Feydeau och Le suffrage universel, af Jouffroy, den berömde filosolens son. — De tre bröderna Lachner. Åt detta berömda kompositör-klöfverblad bereddes nyligen en vacker hyllning vid hofteaterorkesterns i Mtinchen andra akademikonsert. På denna akademi uppträdde de tre bröderna, med hvar sin af dem sjelfva dirigerade komposition inför den talrika och valda åhöraresamlingen: Franz med sin tredje suite, Ignaz med ouverturen till Loreley och Vincenz med sin 100.:de psalm. Enstorm af bifall belönade de tre bröderna, som blefvo bekransade af sångerskorna och hyllades medelst ett skaldestycke. Till slut gaf mans-sångföreningen en serenad för dem. — Teaterhexeri. På teatrarne i London väcker för närvarande ett nytt hexeri uppseende, hvilket har fått det grekiska namnet Eidos-aeidos —synligt-osynligt. Det tyckes vara en förbättring af dissolving views, så att föremål, som visa sig, försvinna, icke småningom, utan plötsligt. Uppfinnaren är en hr Josef Maurice. — Sångerskan madame Gennetier gör fu rere på Opåera comiquei Paris. Den förut okönda konstnärinnan uppträdde såsom Elisabeth i Sommarnattsdrömmen af Ambroise Thomas och helsades med jubel af publiken. — Das preussische Erbland Schleswig-Holstein är titeln på en i Berlin nyligen utkommen broschyr. åtföljd af en kolorerad karta, som visar nksindelningen år 1490 och afträdelserna m. m. zenom freden den 30 Okt. 1864. — En operett med text af Cham. Den färskaste nyheten på Borffes parisiens är en upp: slupen farce: Le serpent å plumes, den befjätrade ormen, hvars författare är Charivaris ber römde karrikatyrist Cham och hvartill Leo Delibes komponerat musiken. Croquesec, en passionerad ctnograf. har kommit hem efter en femårig vistelse i Indien. Han för med sig en vildes kostym åt sin hustru oeh en befjädrad orm ät museum. Frun proberar kostymen och tages i denna drägt af musei direktör för den utlofvade ormen, hvilket föranleder många löjliga qui pro quo. Pjesen är anlagd på att vara en uppsluppen tokrolighket, på hvilken sannolikhetens måttstock icke kan användas. Så vidt viveta. är det Chams första försök att skrifva förteatern, och man kan då lätt föreställa sig. hvilket intresse detskall väcka hos Charivaris ifriga lärare. Vid detta tillfälle wrde ej vara ur vägen att anmärka, att Cham endast är ett antaget namn. Den onillrike humoristen heter egentligen grefve Noel; hans far var fransk pär, och till dennes stora harm antog sonen denna pseudonym, då han för omkring 30 år sedan blef oenig med fadren för sin icke allleles oklanderliga vandels skull. Musiken at De iibes är ganska graciös och melodisk. — Trots det fiacco, kom Wagners ?Tannhävser? för några år redan gjorde i Paris, ämnar man der göra det djerlva försöket att instudera samme mästares Lohengrin. Elsas parti skall säfvertagas af vår landsmaninna Christine Nilsson, hviltet man hoppas skola mycket bidraga till företagets framgång. : — La belle Helene, Offenbachs nya opera, som alla afftnar lockar tulla hus till Varietesteatern i Paris, har tre akter. Den första spelar I Sparta i ctt tempel, hvars ötversteprest Calchas är. Han klagar öfver att hans inkomster blitvit klena, emedan allt fo:ket endast strömmar till Veneris altaren. Nu uppträder Helena med sina qvinnor, för att offra. Hon uttalar sin längtan att lära känna den sköna herden Paris, som på berget Hda räckte äpplet åt gudinnan. Naturligtvis dröjer han icke med att inställa sig, vinna den jgalanta damens kärlek och sålunda göra Menelams svartsjuk. Emellertid tröstar sig denne sistntimnde dermed, att hans bror Agamemnon skall ha ögonen på sin svägerska, och anträder sin alldeles nödvändiga affärsresa. Agamemnon söker roa hofvet, och nu framställas gåtor och charader, stycken deklameras, med ett ord, man roar sig ungefär som i — Compiegne. Naturligtvis vinner Paris alltid priset och är härigenom säker på sin framgång hos Helena. I andra akten förekomma hjeltarnes lekar och vapenöfningar, hvilka erbjuda ett högst groteskt skådespel. Afven härvid segrar Paris och bestormar nu Helena i en öm tåte-å-tåte. Han vill gifva äpplet åt henne, såsom förut åt Venus, med vilkor, att Helena visar sig för honom i samma kostym som gudinnan på berget Ida. Hon stretar enda:st svagt emot denna någctstarka begäran. Redan har hon afkastat den skylande öfverklädningen, och man frågar sig med häpnad, hvad detta skall bli af — då sticker Menelaus in hufvudet genom dörren, och akten är slut. I den tredje, mycket korta akten tager hela hofvet ett hafsbad. Alla visa sig inhöljda i badfiltar på hafsstranden; Paris seglar dit i en prakttull slup och enleverar Helena — i badfilt. Menelaus står försänkt i tragikomisk förtviflan på stranden, och ridån går ned. Såsom man finner, är detta åter en parodi på antiken, såsom Orfeus i underjorden var. Men likväl kan texten, sa vackra ställen den än innehåller, icke mäta sig med den retande, Ofienbachs bästa saker värdiga musiken. hvilken skall bana väg för detta bouffonnerie till de europeiska teatrarnePå Varietes-teatern har titelrollen i mll sSechnei der en med skönhet och den pikantaste gratie utrustad skådespelerska. — Ett stort engelskt lexikon håller på att samman:skrifvas under öfverinseende at Philological Sociiety. Bland medarbetarne i detta vigtiga förettag nämnas erkebiskop Trenck,. lord Lyttelton. ssir John Richardson, teol. doktor Maii land, hr Henry Gibbs och romanförfattarinnan miss Yonge:. — Taine professor vid konstakademien i Paris. Monitören har tillkännagifvit Taines utnämning ull protessor i konsthistoria och estetik vid de sköna konsternas skola i Paris. Detia är en fin elakhet mot akademien af undervisningsministern Duruy. Akademien hade på Cousins förslag vägrat alt tillerkänna Taines historia öfver: den engeiska litteraturen högsta priset, emedan de deri uttalade filosofiska äsigterna ej äro nog ortodoxa. Dessutom har akademien bittert beklagat sig ölver, att ledningen af de sköna konsternas skola blifvit genom ett kejserligt dekret undandragen henn inflytande. Genom denna utna mA Kit mA