Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 2

ösaste fräckhet uteslutande låta sig ledas at den egna fördelen utan att bekymra sig om aila de frågor, fom före, under och etter kriget med Danmark stodo fränst på dagordningen; men deras ställning är dock ohka. Det står nemligen i Österrikes makt ut dra sig tillbaka från handeln hvad ögonblick som helst, och man ser af greive Mensdorffs depesch, hvilka trumf det i sådant fall har på band, då ett örsterrikiskt andrasande i Fraukiurt till fördel för Angustenburgaren skulle bringa Berliukabisettet i en mycket kinkig ställving. Preussen är der emot ur ständ att gå tillbaka, det måste Åtminstone faktiskt blifva herre öfver hertigdömena, om det skall rädda sin ära, och den österrikiska alliansen ger intet ringa skydd emot de faror, som deraf kunna upp sä. V. Bismark har hittills begagnat sig ul Österrikes vanskliga ställning i Italien; men det synes att han icke längre med nyita kan auslå denna sträng, måhända emtdan Osterrike, så länge utgåvgen af förhundlingarne med Preussen ävnu är osäker, vill hälla sig en ullians med Fraukrike öppen. Under alla omständigheter är situarionen nu sädan, att Österrike kan lemna Priussen valet mellan en brytning och väsentliga ef tergitter, och då mun betänker af hvad beskatfenhet dessa sednare äro, i det Preussen skall låta klippa sig lika mycket på ena sidan som det utvidgar sig på den an dra, så är det i betraktande af kung Wilbelms och hr v. Bismarcks kända tänkesä t icke osannolikt, att den österrikisk preussiska alliansen inträdt i en ny allvarsam kris. E———E