Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 2

sjelfva frågan om hertigdömena. Han vet;l icke, hvad hr v. Bismarck menar med ytt e randet, att Preussen och Österrike kunde c medgifva hvarandra mer än förbundstrak-t taterna ålägga dem. Härföreligger en fråga, i hvars lösning Österrike deltagit i Tysk! lands intresse, och som det skall fullborda : i Tysklands intresse. För såvidt Preussen ! återkommer till iden om hertigdömenas in! korporation, mäste gretve Mensdoff erinra, 1 att redan gretve Karolyi varit bemyudigad; art för konung Wilhelm sjelt förklara, det! Österrike endast då skall kunna samtycka t till denna inkorporering, om det såsom ve-le derlag erhåller en utvidgning af sitt tyskal: område. Hvad Oldenburgs, Hannovers och t Rysslands hof angår, så står älven Öster ( rike i det vänskapligaste förhållande tilll: dem, och Oldenburgs kraf skall derföre ock-å s från Österrikes sida underkastas den sam-!( vetsgrannaste pröfning. Ha nover ger un-l. der alla händelser i denna sak blott till ) känna sin uppfattning deraf, och det görl!( f L 1 Å i säkerligen icke anspråk på att dess åsigter skola blifva atfgörande för de båda stormaukternas beslut. Och slutligen har sjelfva Ryssland nyligen förklarat, att det skall erkänna förbundets beslut i arfsfrågan så som definitivt afgörande. Grefve Mensdorff sluter med att i nästan högtidlig ton upp-s fordra Preussen att icke lägga hinder i vä; gen för den fortaste möjliga lösning af denna vigtiga fråga.? Å Det kan icke vara något tvifvel om att! detta meddelande är i hufvudsek riktigt. :i Prerse medger, att det icke kan anses såsom : ett fullständigt, i alla delar ordriktigt ut-! drag ur de fyra depescherna, men tillägger, att de väsentligaste punkterna på mänga ställen äro återgifna med en noggraunhet, såsom vore de rent af citerade, och de officiösa Wienoch Berlin-tidningarne våga icke motsäga detta påstående. General Correspondenz måste medgifva, att Presses sagesman hemtat sin kunskep ur sjelfva akterna, och att det betyder föga att utdraget i allmänna ordalag betec-nas såsom ofullständigt... Nordd. Allg. Zeit. yttrar sig på samma sätt och kan icke bestämdt påpeka någon oriktighet, ehuru den naturligtvis beskyller Presse derför. Offentliggörandet har egt rum för att skada Preussen och det är derföre intet under att Österr.ke förnekar all andel deruti; men det är ändock betecknande för förhållandet mellan de två stormakterna, att inom österrikiska regeringens krets (hvarest författaren till Presses meddelanden måste sökas) finnas män som med glädje tillgripa äfven de otillåtligaste medel för att reta Berlin-kabinittet. Och det är onekligen icke nägot litet puts man spelat det, ehuru Österrike långt ifråa framträder i någon lysande dager. Medan Preussen officielt talur om hertigdömenas rätt, Tysklands intressen, den invecklade arfsfrå-) gan, lör hvars utredande det tar sina bästa Juridiska krafter i anspråk, ordnandet af! den blitvande hertigens ställning till preussiska kronan och mycket annat af sammal slag, låter det under iiden i Wien veta, att det dock i sjelfva verket vore förnultigast att sluta med alla dessa hokuspokus, som blott tjena att föra allmänheten bakom ljuset, och kort och godt göra slut på hela historien genom att införlitva Slesvig och Holstein i Preussen. Vi två, säger v. Bi-mark till Mensdortf, behöfva i-ke låta genera oss af förbundstroktater och dylika I barnsligheter.? Och det dygdiga Österrike. som hyser en så ointresserad aktning för Augustenburgarens rätt, hertigdömenas rätt, rörbundets rätt och alla möjbga rättigheter, svsrur: Ja väl; men det gagnar icke atv afrpisa oss med paruntier i Italien, hvilka Preussen måhända glömmer, då det blir råga om att infria dem med svärdet i hand. Vi måsie ha ett stycke tyskt lund i ersättning för hertigdömena; ty ju mer det går 088 emot i Italien, desto mer mäste vi arbeta på att utvidga vår mukt i Tyskland, och tyska undersåier äro dessutom så beqväma att hafva, emedan de aldrig företåga sig att göra uppror.? Saken är alliså tör ögonblicket ganska enkel, då det för Preussen blott gäler att köpa Österrikes simtycke till Slesvigs och Holsteins inkorporering och prins Fredrik Karl utan tvitvel rest till Wien tör att söka bringa köpet till stånd. Fastän förhandlingarne härigenom vunnit i tydlighet och klarhet, är det dermed ingalunda sagdt, att de nu lättare skola leda till ett resultat. Preussen vill naturligtvis gifva så litet som möjligt. och en ötverenskommelse om en dyhk rent praktisk angelägenhet erbjuder större svårigheter än de mest invecklude teoretiska spörsmäl. Schles. Zeit. meddelar som ett. rykte, att Preussen skall tillbjuda Österrike Hohen Zollern i ersättning tör Slesvig och Holstein, och auktionen har i sådant tall efter vanligheten börjats med ett bud, som icke är allvarsamt menadt, utan som blott. begagnas till utgångspunkt för ytterligare bud; ty furstendömena Hohen-Zollern äro blott. 21!a qvadratmil stora med : omkring 66,000 invånusre och kunna på sin : höjd tjena till betalning för det ungefär! lika stora Lauenburg. Det skall blitva in-1 tressant att följa gången af dessa rötvar törhandliugar mellan två makter, som all! : tid föra på tungan hycklände ord om rätt och leginuutet. Bäda äro de två alnar af samma stycke, och -de skola med den skam-1. indiske nan ett Gudslån ändå och rolig att ha och gå upp till och se om en söndagsqväll. f