Aftonbladet – 21 januari 1865, sida 2

len och spekulerar ?? sade svärfadern helt fryntligt. Tack, som frågar, svärfarn! Det slarfvar till.? Hvar har I husmodren här ?? ?Jag tror visst au hon gick med Abla till lugärden.? AÅr det något nytt från kyrkan, Erik? Jag kom inte dit i dag och fick höra på sockenstämman. Fick hona mjölet, hon, Slögrens Aunau ?? PJag var inte öfver så länge i dag, för jag skulle bort till far min, som siter så ensam på helgqvällarne.? Så han hyser då inte strykare längre?, sade riksdagsman, Fast de s.ola letva, de också. Bara de lemua 0s3 i fred, och fram förallt gossen min, Gunerus, som just artar sig galaut, så att han kan bli både mig och lagman till heder . Och dig med, dotter min!? tillade han, då Margreta i detsamma kom in i stugan. TJUGOFEMTE KAPITLET. Det var ick utan skäl Herlog hade kligat deröfver, att Margreta varit så sorgtull dessa sista dagar, ehuru han mycket missog sig om aul-dningen. Öiver att Gunerus sku:le komma bort sörjde hon visst icke. Pvärtom fägnade hon sig storligev derät iör hans skull. Det skulle öppna för honom en ny bana, bättre passande hans anlag, trodde hon, än lifvet på Prestsäter, Hvad hon sörjde öfver, det var hvad som hände natten efter marknadsdagen, ty så snart hon fick höra att Agatha rymt urarresten, förstod hon med hvars hjelp det -kett. Hon missunnade ej den stackars taarflickan hennes frihet och ansåg ej heller ågon så stor synd bestå deri, att hjelpa a syndare på tlykten, om en tast den syn lande var.t uågon annan än Agatha och ien hjelpande nägon anuan än Gunerus. Men att han, som annars ej hörde till de mest blödsin ade, hjelpt henne, det visade att något af hans gamla häg till henne ännu fann? gvar. och så länge så var förhållsm