Aftonbladet – 20 januari 1865, sida 3

rackHet antaldughga underothe rare. Freussiska folkets allmänna bildningsgrad är också ett moment, som kommer i väsentligt betraktande, och i alla fall finnes blott en mening om att Preussen äfven med sin gamla armå organisation och en stående arme om 150.000 man godt skulle förmått öfvervinna Danmark Vi ha tyvärr icke lyckats spåra något verkligt tillmötesgående från regeringens sida hvarken i den militära eller den llångt vigtigare budgettrågan. Den mnuvarande mimstårens teori går som bekant ut I på, att regeringen kan leda statens angeläI genheter 1 förhållande till hvarje budget som den framlagt; ty antingen bifalier de-. I puteradekammaren den genast, och då är Isaken dermed afgjord, eller också nekar den sitt samtycke, och då fortfar den af reI geringen förelagda budget att stå vid makt, Itills den samtyckt till en ny budget. De deputerade kunna icke begripa, hvarför de J väljas och sammanträda i Berlin, om denna teori är riktig, och de kunna ej heller ställa denna lära i öfverensstämmelse med författningen. Blott i ett afseende äro regeringen och deputeradekammaren ense, i det båda utgå ifrån att den nuvarande representationen är ett uttryck för de åsigter som råda hos majoriteten af folket. Hade icke regeringen en sådan åsigt, skulle den naturligtvis upplösa kammaren och utskrifva nya val. Men dessa skuile troligtvis få samma resultat, nemligen att trots allt omak som regeringen gjorde sig tör att inverka på cem, det blott skulle bli en obetydlig minoritet som gillade ministerens åsigteriförfattningssaken och budgetstriden. Icke ens vallagens förändring, älven om den kunde ske i öfverensstämmelse med förtattningen, skulle åstadkomma något synnerligt olika resultat.? Uti korrespondenserna från Berlin till Köln. Zeit. yttras ännu bestämdare, att Bismarck icke ämnar göra den allra minsta eftergift åt deputeradekammaren. Regeringen, heter) det, håller oryggligt fast vid den ståndpunkt, som den iutvgit i fråga om armåns organisation; detta uttalas alldeles otvetydigt i trontalet. Bland bebådade lagförslag finnes intet rörande militären. Attett sådant skall inkomma, anses dock afgjordt, och lika säkert är att detta törslag i allt väsentligt skall stämma öfverens med de förra. Man behöfver under dessa omständigheter icke exa någon profetisk förmåga för att Jörut-. säga, att den nu började sessionen i hufvud; sak skall leda till samma resultat som dej! tre föregående, Det skall icke komma till vågon ötlverensstämmelse i den militära frå: gan, och då detta är ett nödvändigt vilkor : för författningsstridens bilöggante skall äf-: ven i detta aiseende allt bli vid det gamla. Hvad ioflytande detta skall utöfva på regeringens finansförslag, är sjelfklart. För öfrigt tro vi, att allmänna opinionen öfverhufvud var beredd på att sakerna skulle gestalta sig på detta sätt.? L l j i t AMERIKA. ; ) ( I OR ee Me EF Från Newyork skrifves den 5 dennes, att reb: llgenerulen Hood lyckats med äterstoden af sin här gå ölver floden Tennessee. Urionsgeneralen Thomas framrycker vidare och unionsgeneralen Granger hade lyckats framtränga så nära Mobile, att han blott hade 4 svenska mil dit. Ett misslyckadt försök hade gjorts att öppna DutchGapkanalen. Savannahs invånare hade på ett stort folkmöte förklarat sig för staten Georgias förening med unionen. Unionsgeneralen Sherman ämnar bibehålla Savannah såsom militärstation samt tillåter trafikens öppnande. Bomullen skall eäljas oeh dess egare erhålla ? skadeersättning. ; Richmond Sentinel förordar ifrigt slafveriets afskaffande, så vidt man genom denna q årgärd skulle kunna vinna Europas erkän-, nande. å Rörande anfallet mot Wilmington med-g delas i en korrespondens från Newyork föl141 jande detaljer: Amiral Porter började på mori gonen den 24 December anfallet mot fort h, Fisher, som utgör nyckeln till Wilming-t ton, utan att invänta truppernas ankomst, b taetän de högsta auktoriteterna förklarat, att Wilmington icke kunde tagas ensamt af en Id sjömakt. Anfallet börjades med explosio-r l hen af tornedobåten Lonisiana, som gick 770 fot nära fästet, klockan 1 på dagen. Detta syntes hafva varit helt och hål et mot a ttal: ty man kunde ej vänta något annatj resultet af explosionen, än det moraliska in-!a rycket, gerom hvarbegagnande en storm-s ning möjligen hade kunnat haft någon utp igt till framgång. Explosionen hade ingen synbar verkan på Jlästet och besättningen h erhöll derefter td att repa sig från sin för-b skräckelse till klockan halr 12 då ett ytterst p häftigt bombardement börjades, hvilket efter g ) timmar tystace de fienudtliga kanonerna, d men icke väsentligt skadade fästet. Pp Under bombardementet sprungo på sex af !b unionseskaderns skepp 6 parrotska hundralr pundiga kanoner och tilltogade besättningen it stor skada. Skeppen synas äfven ha varit fi så illa uppställda, att de till en del eköiojn på hvarandra. Porter uttalar i sin rapport tj stor barm deröfver, att general Butler väg å rat operere gemensamt med honom. Sedan transportskeppen ankommit med trupperna le; den 25 Dec., land:attes en del af desamla ma, uppgående till 3000 man. — General! g Weitzel och ett detachement tira!jörer hade n rekognoseerat fästet, och en del af dessa jd trupper bade verkligen inträngt i de fiendtsj ligu verken. En officer hade exötrat och si fört med sig en flagga, som blifvit afskju-s! ten från sin stång; några af soldaterna d sköto in uti kasemnatten, hsarest besättnind sen gömde sig. En kurir, som just i detta jm ögonblick ankowi till fästet med depescher, p dödades och depescherna fråntogos honom. Under allt detta bombarderades fästet fortla farande af flottan, och flera af de i elden ft varande unionstrupperna eårades. Något js egentligt försök till stormning hade dock ej blifvit företar et. General Weitzel förklafe rade ett dylikt för alldeles ogörligt och lät la genast inskeppa trupperna. Sedan Butler id tillkänneguvit för emiralen omöjligheten af!n