Aftonbladet – 20 januari 1865, sida 2

jag har sett, att det nu allt var just som att båsa för oburet fä, att drifva dem med laga hjelp ur socknen härifrån sist. Det kan tyckas skamfullt att säga det, men jag riktigt skämdes för dem, att de skulle behöfva att gå sin väg. Ja, gjorde jag så. Ja, de hålla sig alltid väl med er. Likafuilt var det han, Friberg, som ställde om det, sa der Han kunde ha sina skäl till det, mente J Andreas. För ser du, sonen min! det är ullt något särdeles med honom och det dåliga qvinfolket, hon, som är så stursk af sig, jag vill då säga mot hvad de andra äro. Det är nog den, efter hvad jag utrönt, som håller gossungestackarn värm, än här och än der; och det är rent för illa när en ungdom blir dragen bort i sådant schäs och inte kan ha sitt folkvett för sig.4 Men hon, Albertina, skall väl vara den fräckaste al dem ändå, efter hvad jag kan förstå, menade Erik. Den ffräckaste är just han, som är med syster hemmnes. Den betalar så bra, visst inte kärimgen hans eller den gamla ser det. De äro riktiga qvinfolk att kunna bits med karlarne. Men mig äro de bra emot ändå; till och med hon, belätet, så har hon då uldrig flusgit på mig. Den endaste, som jag skulle vilja klaga på, och det är bara lör att hom är så fuil i kackoni och skälmstycke, ämda lik Niklas, det är han, bror till Friberg, som alltid går under så många namn. Han har ett sådant lag att retas med folk, både sina och andra, men se nåsot vanhederligt det har jag aldrig förstått hos nägon af dem. Nej kors, det är stor ynd att prata på dem. De äro riktigt trans folk, åtminstone när de äro här.4 (Föorke. följer.)