Aftonbladet – 18 januari 1865, sida 3

mannen: i barsk ton den frågan: hvem det var som uiderstått sig att hejda tåvet? Stationsmästaren hann knappast svara, att det var han, förr än det norrifrån kommande tåget med full fart ilade förbi på butvudspåret. Om säledes uppgående tåget icke blifvit hejdudt i Stockaryd och om man icke lycknts att i allra sista ögonblicket föra det undan på sidospåret, hade en förlärhg olycka varit oundviklig. Tågen, som båda gingo med — snälltågsfart , således en sammanlagd fart af 5 å 10 mil i timman, skulle ha stött tillsammans, och antagligen hade båda blitvit fullständi t krossode. Att så icke skedde mäste otvifvelaktigt anses såsom en följd af lyckhga tillfälligheter, men ingalunda såsom resultatet af den noggrannhet, hvarmed meddelade föreskrifter och fastställda turer iakttages. Man säger att telegrafisten i Lamhult blit vit, för hvad som låg honom till last, af skedad, och att stationsmästaren i Stockaryd blifvit för sin rådighet befordrad till en förmånligare plats. Detta är godt och väl och utan tvilvel i sin ordning: men för den allmänhet, som skall befara jeruvägarne är det ingalunda likgiltigt att veta om dy lika godiyckliga förändringar i sista ögonblicket af fastställda turer verkligen äro tillåtna och få ounmärkt anbefallas, och on: säkerheten till lif och lemmar således hän ger derpå, att en telegrafist riktigt uppfattar en hastig och löslig, muntlig betallning, eller derpå att telegrafen opererar ordentligt. Te legrafisten nå ba felat vid nu nämnda tillfälle; men det egentliga moraliska ansvuret hade icke drabbat honom om den olyck: inträffat, som nu stannade vid ett blon tillbud. Men lärer också. efter hvad här allmänt förljudes, vid tillsättvingen at tralikpersonalen vid södra bunan, ha löga, stundon als intet, sörjt för att tjenstenrän och betjening erhållit den föregående öfoingi siv: vigtiga åliggandens uppfyllande, som syne: vara oundgängligen nödvändig och äfve lärer ha beredis dem, som i början anställdes vid statens jernvägar. Härom måhänd: mera en annan gån M.