Aftonbladet – 16 januari 1865, sida 3

hvilken äfven fikade efter Agathas gunst och en tillfällig brytning med några af de inflytelserikare af slägten, med hvilken de på senare tider förenat sig, mognade hans beslut. Han endast väntade på tilltälle at för alltid öfverge hela sällskapet. Tillfälle kom i följd af den lyckosamma förvexlingen mellan honom och Alexander i målet mot Niklas, och lagmannens miskund öfver hans ungdom. . Emellertid satt nu Agatha derinne i den lilla trånga arresten, med blacken om foten och väntade på att det ängsliga marknadsbullret skulle tysta af och natten inbryta. Hon hade ett hopp — om också svagt nog — att några skulle begagna nattens mörker till hennes räddning, någon, som mängen gång förr hjelpt både sig och henne ur vida svårare häkten, Och hon tyckte sig ha skäl till det hoppet, t, hon erinrade sig allt hvad nu är berättadt om det framfarna och hon erinrade sig äfven att hon infunnit sig här endast för att få se honom, om ock ej mera. Men nu var mörkret redan inne och ingen hördes af. Månne han ej skulle komma? Mäånne han var så inne i glädjen med den der ljuslätta hustrun, att han skulle glömma att hon satt der i ett stort mörker, så glädjelöst som blott han kunde ana att det var? Nej, nej! det var dock ej möjligt att han så kunde öfverge henne. Sin kärlek kunde han fråntaga henne...... Ack! hon hade för väl sett att han gjort det ...... Men ej sitt deltagande; ty han varej lik de andra, han. Och dessutom hade hon ju läst i hans ögon — hvad de strålade vackert emot henne i mörkret, tyckte hon — att han varkunnade sig derötver att hon var så mycket neddragen och så mycket olycklig nu. Det ljöd så underligt allt bullret der