Aftonbladet – 16 januari 1865, sida 2

Omsider kom Abla hem, upphettad och upplöst af gånger, glädjen och värmen i den milda, fuktiga höstluften. Hon hade köpt så mycket grannt och sett så mycket grannt och fått så mycket grannt, att aldrig hade väl menniska i sin tid varit ute för maken förr. Och Magnus i Steneryd hade trakterat med flera glas punsch vid ett stånd, och Olle i Hult med öl och äpplen vid ett annat; och Carl Petter i Grandaln. som hade förärat henne och tre töser till sex karameller hvar, förutom en sexstyfvers-nål ! — Af Erik hade hon fått öpplen och nötter, och nu måtte matmora se på förklädena och det andra hun hade köp . Men Margreta bad henne, haltdöf at pratet och brådskande, att vänta ill qvö len då hon riktigt skulle grundse på alltsammans, för nu måste hon i väg, om det icke skulle bli mörkt innan hon gjort alla uppköp; och se det ville hon slättes inte, nar nu far sjelf skulle köra till. Andtligen var då Margreta i väg och när on kom uppe i de höga buckarne och säg len granna, brokiga taflan af hundratals nenniskohufvuden dernere, så kände hon ångt mer lust att gråta än skratta. Ja, on hade så länge sysselsatt sig med allarliga tankar, av hon till och med sade : ör sig sjelf: SOm några år till så ligger lla dessa der, hvarifrån de aldrig uppstå en — — — Herre Gud, hvad det ändå r litet lönt att lefva!s Men så sade far hvisch!4 med piskan; hh så bar det af utför alla backarne och stannade märren al sig sjelt dernere på n planen, der hon var van att stanna. Margreta steg ur kärran, far stannade h ar för att binda märren, och hon vara idt inne i hela bullret. Och nu började ki ; helsande för hvar tredje menniska hon ! åt SN MM (YA mA mm mn