Aftonbladet – 14 januari 1865, sida 3

Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 2 Jan. Alltsedan kejsar Napoleon nyårsdagen 1859, i några korta till hr von Häbner riksade ord proklamerade det italienska kriyet, blir det officiella Österrike regelbundet vid jultiden nervöst och kommer först åter i jemnvigt, sedan tillförlitlig underrättelse ingått från Paris, att det kejserliga nyårstalet icke skulle komma att ha någon pohtisk betydelse. Detta är också mycket begripligt. Såsom man finner af en i den engelska blå boken? meddelad depesch från lord Covley, sade kejsaren i går för 6 år vedan på eftermiddagen med något sträng ton, i det han närmade sig till det österrikiska sändebudet, att ehuru förhållandet mellan de båda rikena icke var så beskaffadt, som han önskade, bad han sändebudet försäkra kejsaren af Österrike, att hans personliga känslor för honom fortfarande voro desamma. Derförinnan hade på hösten 1858 sammankomsten mellan Cavour och kejsar Napoleon egt rum vid badorten Plombieres. Nu följde det minnesvärda krig, som ryckte från Österrike en af dess skönaste provinser och längre fram kostade den med konungstitel i Neapel och på andra orter på den apenniniska halfön herrskande österrikiska prefekten thron och land. En afde mest karakteristiska företeelserna under detta underbara år var den fullkomliga sorglöshet för och brist på kunskap om de kommande händelserna, hvari den österrikiska diplomatien hade befunnit sig. Den absoluta saknaden af snabba underrättelser är traditionel hos de österrikiska sändebuden, men de öfverträffade sig sjelfva inyssnämnda fall. Det är således ej att undra på, alt vår hofkrets sedan dess vid hvarje nyår anfalles af en pinsam oro, huruvida icke en kejserlig helsning vore att åter vänta från Frankrike som en blixt från en klar himmel. Gårdagen motsågs med så mycket större bekymmer, som den påfliga encyklican af den 8 December slungade ett anathem mot hela den civiliserade verlden, hvilket ögonskenligen föranledts af Septemberkonventionen och derföre måste djupt såra Frankrike. Kejsar Napoleon kunde derföre finna sig föranlåten till ett politiskt genmäle, hvarai isynnerhet Österrike skulle ha funnit sig sräffadt. Först när telegrammet den 1 Jan. medd:lat kejsarens svar på diplomatiska kårens Jyckönskan, andades man hår åter fritt. Napoleon har till en början öfverlåtit åt sin justitieminister att besvara den romerska kurians eednaste yttrande. Svaret