Aftonbladet – 14 januari 1865, sida 2

satt bredvid honom, att han skulle köra om svärfadern, hvilken åkte förut, och dermed bevisa att han var karl sjelf för sin häst och kärra, liksom för sin hatt, fast svärfadern velat drifva honom ur hus och hem och till och med fädernesland. Förbi-köringen gick också för sig, men riksdagsmans häst drog sig af sig sjelf med ihärdiga tag framom igen som han var van. Då deua upprepats ett par gånger, lät riksdageman en af pojkarne sina, som han hade med sig, springa ned af kärran, kasta sig framför Herlogs häst, vana som de voro vid sådan öfning, och hålla honom åter i bringan. Svärfadern körde derpå fram i bredd med de fulla männen och sade: Jag menar du ekall akta dig, du Herlog, midt på landsvägen! — Och du, Niklas, går ur mågen mins kärra och lagar dig hem på dina egna ben. Annars skall ni inte ha laga hjelp långt borta! Der bor kronerättarn!? Så kör åt helvete eller hvart I vill? ropade mågen, jemnt påstött af Niklas. — Här äro två som äro karlar att sjelfva styra sin väg!? Derpå ville han fara af igen, men riksdagsmans pojke höll hästen tillbaka. Du får allt stanna litet medan Niklas der går ur, sade riksdagsman. Han talade lugnt, men han var mera blekgrå, än vägen, i ansigtet. Herlo lät sin piska svänga medan han sade: Jag aktar inte ett gudslån er, eller en sådan slägt som er, riksdagsman i Prestsäter! I, som tvingar hederliga bondgossar att fria till era töser och sen vill köra dem från gård och grund. — Kör, Niklas!? ?Nej, men nu skulle ni hälla litet ändå!? sade svärfadern, sträckte ut sin senfulla arm, tog Herlog ötver nacken och hjelpte honom med ett enda tag hufvudstupa öfver fotsacken ned i landsvägen. Derefter sade han helt lungt till sonen: Sitt upp 1 den kärran och åk hem, CarlJohan! ag toger mågen här i min.?