Aftonbladet – 13 januari 1865, sida 2

Hvar skulle du så vara efter två månader? frågade hon afbrytande. Der jag tog tjenst vid höstetinget för snart ett år sedan. Hvar annars?4 Och du skulle bli herregårdsbetjent? SAr jag inte skicklig nog till det? frågade han och reste sig upp på armbågen. cHvad du skall vara för en karl, när du kommer tillbaka ! Tänker du då det är så visst jag någonsin kommer tillbaka ? sDu har inget skäl att inte göra dett, sade hon. Nej, det är sannt, Margreta! Jag sade också en gång att det fanns ett ställe, der också jag kunde växa fast.,, Skall du så riktigt din väg?4 Jag vore inte här jag är annars, om jag inte det skulle. Jag hade inte gifvit mig ifrån min slägt, om inte för att slippa äta nådebröd, för det gjorde jag hos dem, då jag inte ville deltaga i deras arbete. Går det inte der, hos lagman, så går det på ett annat håll. En karl må alltid kunna bryta sig fram, när han blifvit så gammal! Så gammal!... Gunerus, är det sannt, att du var aderton år och på det nittonde, när du kom till oss?4 Det har jag ingen reda på. Mor min hade det nog inte heller!4 sade han skrattande; men det var ett mycket sorgmodigt skratt: ?Men jag har hört någon säga det, som skall veta det.? Han gjorde en otålig yceing såsom han brukade, då han var trött på någonting, som andra ville tala om. Jag säger, jag, sade hon leende åt hans otålighet, ?att när du blir herregårdskarl, så får du visst lära dig en mer krusgerlig ställ.7