Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 7

genom att vädja till förbundsdagen och öfverrösta Berlinerkabinettet i förening med mellanstaterna, blott skulle uträtta att koönung Wilhelm blefve dritven till ytterligheter. I Wien skall man hysa så stora förhoppningar på resultatet ai grefve Mensdorffs politik att den augustenburgske pretendentens insättande i Slesvig-Holstein anses såsom en afgjord sak i de kretsar, som stå regeringen närmast. Hannover har utbrutit en ministerkris, som står i förbindelse med tyska frågan. Detta land har under grefve Platens lednin skilt sig från de öfriga mellanstaterna och försigtigt undvikit alla kollisioner med Preussen, till och med i sådana fall, då det blifvit behandladt utan minsta konsideration; men på sista tiden ha isynnerhet från Baierns sida gjorts stora ansträngningar för att iörmå Hannover att ändra pohtik, och det är dessa sträfvanden, som framkallat ministerkrisen, i det greive Platen blifvit ense med sina kolleger. Hofvet synes vacklande; ty grefve Platen är i sjelfva verket fullkomligt reaktioxär, medan de andra ministrarne genom mätta och tillmötesgående söka åvägubringa en försoning mellan kronan och folket. På grund härar anses icke osannolikt att konungen skall åt grefve Platen gitva i uppdrag att bilda en ny minis:er. Ryska regeringen skall i dessa dagar, enligt D. Allg. Zeit., hafva förklarat i Wien och Berlin, att den på sin tid öfverlemnade kejsarhusets anspråk på hertigdömena till storhertigen af Oldenburg, för att göra hela saken till en inre tysk fråga, hvars lösning var afgjord, så snart man kommit på det rena med arfsföljden. Det var också blott under denna förutsättning, som Ryssland lofvade att afhålla sig från hvarje inblandning. Om det nu skulle visa sig, att det icke uteslutande gäller rättsfrågan, utan tillfredsställandet af politiska intressen, så skulle frågan om hertigdömena derför inträda uti eit helt och hållet nytt stadium, som måste tvinga Ryssland att uppträda med anspråk på deltagande i det slutliga afgörandet. Slutligen skall kabinettet 1 Petersburg hafva framhållit, att äfven andra tyska makter, efter hvad man hade anledning förmoda, i sådant fall skola anse sig berättigade att göra invändningar mot hvarje definitiv lösning, som man kan söka åstadkomma utan deras samtycke. PORTUGAL. Från Lissabon berättas den 2 dennes, att konungen denna dag öppnat cortes. Utisitt trontal tillkännagat konungen, att budgeten ej skulle utvisa något deticit, och att regeringen skulle dertill afgifva lagförslag beträffande handeln, isynpnerhet vinhandeln, äfvensom tullafgifterna. Man hoppades i Lissabon, att det skulle lyckas portugisiska sändebudet i London att bilägga tvistigheterna mellan England och Brasilien. ITALIEN. Från Turin berättas den 7 dennes: 1 följd af ett kontrakt, som blifvit afslutet mellan ett italienskt bolag, som bildat sig för att försälja domänerna, samt ett bolag i Loudon, i spetsen för hvilket hr Laing står, skall det engelska bolaget lemna ett jörskott af 150 millioner franes. Teckningerne skola före den 15 dennes öppnas på Europas förnämsta platser. Uti representanikammarens session den 5 dennes ölverlemnade Sandonnini undersökningskommissionens berättelse rörande Septembertilldragelserna. Presidenten förklarade, att diskussionen skulle börja så snart tryckningen af hela berättelsen var verkställd. Man motser icke utan en viss oro törbandlingarne rörande denna sak. Franska sändebudet, hr de Malaret, hade ankommit till Turin den 5 dennes. Han skall hatva yttrat, att han ej torde komma att länge qvarstanna i Florevs. Det berättas med anspråk på tillförlitlighet, att franska och italienska regeringarne kommit öfverens om, att ömsesidigt låta representera sig genom ambassadörer, och fastän denna forändring är förenad med betydliga kostnader, skola regeringarne gerna underkasta sig dessa, emedan de mer än uppvägas genom den politiska betydelsen ar denna åtgärd. Förändringen är till principen fastställd, men tidpunkten är ännu ej utsatt. Uti Turin tror man ej på berättelsen om att spanska regeringen skulle ämna erkänna konungariket Italien. POLEN. Från Warschau berättas följande tragiska händelse: En ung rik och förnäm ryssi tjenst vid gardet, Wladimir Sabanin, hade förälskat sig i en sjuttonårig judinna af sällsynt skönhet. Han förklarade för flickans föräldrar, att han ville gifta sig med henne, och dessa gingo beredvilligt in derpå. Den 29 Dec. kl. 4 e. m. athemtade Sabania sin brud, för att med henne göra i täckt vagn en promenad utom staden. Detta skedde utan att någon medföljde. Då vagnen stannade utanför en gardesöfverstes hus, dit kusken fätt tillsägelse af Sabanin att begifva sig efter promenaden, och under några minuter ingen steg ur vagnen, öppnade kusken densamma. Nu tedde sig för de närvarande en fasansfull anblick — gardesofficeren och hans brud voro döda. En revolver, hvars ena pipa dem förre synbarligen först aflossat mot flickans panna och derefter afskjutit den andria mot sin egen, hade gjort slut å de båda ungas lif. Den egentliga orsaen till denma handling är ej känd, emedan ett bref, som på träffades hos Sabanin, ta