Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 6

TATARNES SON). Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. Den gamla rusade upp i vredesmod, den medlande Mojsen sökte hålla henne tillbaka och den retsamme unge mannen låg sorglöst qvar och skrattade fortfarande. I detsamma hördes ett par lätta steg på stenhällen utanför, och Agatha stod i dörren. Den unge mannen sprang genast upp, skyndade emot henne och tog henne ett tag ötver halsen; men hon kastade undan hopom med ett varglos ilskna blick och slog sig ned bredvid den vanskapta, som hon skötte och tilltalade, som hade det varit ett barn, under det den ömkliga varelsen med djuriska läten gaf sin förnöjelse tillkänna. Och hvad tänkte emellertid Gunerus der borta blaud kristna menniskor? Då han hade gått hem från 5Qvarnebacken och hört tatarnes hvissling, visste han väl hvad som förestod, men beslöt att taga sina mått och steg för att afvärja det. Han hann dock ej att uttänka dem närmare, ty plötsligt stod framför honom på skogsstigen det mest trollska rå, som någon kunde komma ut för att möta i en skog. Och nu gick han och tänkte på att han ej kunnat komma ifrån henne, stackars vansinniga Agatha, med mindre än att lofva möta henne ensam på fjellet vid midnattstiden. Hon skulle då smyga sig ut från de andra, ty någon annan än henne ville han ej träffa, det hade han sagt henne. 3 Se A. B. n:r1—6 och 8.