Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 3

ven minskade det deltagande han varit på väg att vinna. När han kom till kyrkan följande onsdag lör att läsa tillsammans med de andra skriftebarnen märkte han väl att alla kände till hvad som föregått på söndagsqvällen och att de drogo sig undan för honom. Dä dessa gjorde det, hvad skulle (då ej den unga matmodren i Prestsäter göra om hon fick veta saken. Den tanken var i(det som väckte hans ånger. Då han gick från kyrkan den eftermiddagen tänkte han på, att det också var un. derligt af honom att han så skulle låta sin. net rinna öfver för en, som icke var mel värd än Niklas, och dermed göra sig sjel denna stora förargelse. Men det är blodets fel, tänkte han, och så var han åter inne på den gamla föresatsen ait bryta med allt gam. malt, och framförallt undvika all beröring med den stam, i hvars ådror samma blod rann. ; När han kom bort mot fjellstupan, ty har gick alltid öfver skogen frän kyrkan, fick an syn på ingen annan än Niklas sjelf, det denne kom ut från dörren på Qvarne backsstugan. Gamle Andreas satt utanföl på svalen och lagade en not, som han bru ade lägga ut i ett af fjellkärnen, der han, när lyckan var god, kunde få tre eller fyre tvåtums långa mört eller aborrar. Gunerus och Niklas hade icke mötts se dan de såsom fiender skildes på samma fläck om söndagsqvällen. Det var nu tilltälle för Gunerus utt visa, att han hade allver mec sin föresats att ej låta reta sig vidare a den, som icke var värd så mycket omak Niklas stannade som fastnagllad då han fich se honom, men kom slutligeen liksom und: fallande bortemot honom. Tack skall du ha7, började han, men fortssatte ej, då har