Aftonbladet – 12 januari 1865, sida 3

aflägsnat sig, obesväradt in i mjölnarens stuga, slängde sig ned på bänkarne, och gjorde sig icke heller besvär att gifva någon förklaring öfver sin ankomst. Karlarne af det folket äro också i allmänhet mindre talföra än deras qvinnor. tEn drick vatten, gamlefar!4 utropade omsider den yngre; hvarpå han så småningom vårdslöst inledde de vanliga frågorna och gaf Andreas tillfälle att berätta om hvilka voro borta och hvilka voro vid hemmet bland grannarne, hvilka voro friska och sjuka och hvilka fått hem pengar m. m.; allt godtroget och af gammal lust att berätta. Han hade denna gång ej hunnit långt dermed, innan nya gäster anlände. Det var en vanskapad och ett par välskapade qvinnor af racen. De hade en hel mävgd matpåsar och väskor med sig. Den ene af de yngre, Agathas syster Majsen, bar ett barn på ryggen, oaktadt barnet väl kunde vara sina fyra, fem år gammalt. En annan, som syntes vara oldmodren, var en hexa, an. skrämligt grym; men kunde dock icke på aflägsnaste håll förliknas med det hemsku. skrumpna, bruna, vanskapade ting, som nä stan jemnt på fyra fötter krälade sig fram bland de andra. Efter hvad de sjeltva på stodo kunde hon dock, när ursiunet gal henne nya krafter, begagna sina två ber att stå på och sina två händer att klöse med. Ötverallt der de kommo med dettc olyckliga missfoster i grannlaget utgjorde hon folkets fasa, särdeles bland barnen. sOch ingen stor menniska heller fanns, som ej ryste, då hon krälade sig fram efter er erhällen allmosa, och kyste eller, rättare sagdt, slickade på handen. Qvinnorna började genast att med vanlig talförhet vända sig till Andreas och fråge