Underrättelser från DanmarE. Danska riksdagen, hvars möten i följd af riksrådets sammankallande ajournerades den 4 sistlidne November, började ånyo sin verksamhet den 9 Januari. Ytterligare möten och adresser angående 1849 ärs grundlags bevarande i dess fulla utsträckning omtalas från flera orter. Politiska ströskrifter öfversvämma bokmarknaden; en sådan sysselsätter sig särskildt med den bekante J. A. Hansens politiska verksamhet; en annan, författad af P. Hjort, bär titeln: Kan Demokratisme vere Grundvold for Kongedömmet i Danmark ?? I riksrådets folkethings möte den 6 företogs till första behandling ett lagförslag om främmande fartygs delaktighet i den inrikes fraktfarten i Danmark under förutsättning af reciprocitet. A. Hage, som förklarade sig vilja rösta för hvarje åtgärd till lossande af de band, som hämma handeln, derest ett ordnande af rikets handelsförhållanden i allmänhet vore å bane, talade mot detta förslag, emedan det uppenbarligen blott åsyftar att få förbindelsen med de holsteinska småskutorna återupprättad. Danmark borde helst afbryta mestadelen af sina handelsförbindelser med Tyskland. De äro en onödig och skadlig omväg. Flere talare understödde Hage, framhållande att lagförslaget ville gynna holsteinska och slesvigska fartyg på de danske redarnes bekostnad. Med 38 röster mot 29 beviljades förslagets öfvergång till andra behandlingen. I en återblick i Fedrelandet på den danska krigsförvaltningen sedan 1848 ärs krig beröras de nriiliära undervisningsanstalternas brister, hvilka i sista kriget visat sig bland annat i den dåliga andan hos det högre befälet, I sammanhang dermed berättas följande mycket betecknande drag: Patt en divisionsgeneral i förlidne Januari ifrigt bemödade sig att öfvertyga en dansk slesvigare, att ett Slesvig-Holstein i personalunion med konungariket vore den enda förståndiga lösningen af stridsfrågan; att en annan divisionsgeneral anförtrodde en prestman, att han ansåg fiendens sak rättvisare än Danmarks (att Gud vore på deras sida); att en sårad dansk stabsofficer i flera danska mäns närvaro försäkrade nåxra preussiska officerare, att han önskade itt 1 förening med dem gå mot Köpenhamn?. Låt vara — tillägger bladet — att sädana drag äro mera enstaka, så äro de likväl högst karakteristiska och erinra starkt om de svenska officerarnes beteende i Finland 1788 (Anjalaförbundet).