Aftonbladet – 10 januari 1865, sida 2

VV Len ville in, under det ladugårdstösen kom så smått bakefter med en vidja i handen och körde på de eftersta kreaturen. Allt detta, som vittnade om det besutna bondefolkets stillsamma hemseder, uppflriskande arbete och konstlösa glädjeämnen , hade något med sig, som Gunerus den söndagsqvällen måste väl fatta och förnimma, så ifrigt han än varit upptagen af andra tankar. Det låg en så trygg förnöjsamhet i allt omkring honom, att stor en af de många orediga, vidtutsväfvande önskningarne och begären, som så länge arbetat inom honom, lade sig en stund till hvila, som små böljor vid strandbrynet. När de gått trädena öfver mot nedre Prestsäter till och kommo framför körvägen dit in, hördes derifrån sorl af qvinfolksröster och slamrande med koppar och kärl. Hvad ha de för roligt för sig der i dag?? sade Gunerus och undrade att ej drängarne nämnt ett ord derom. Åh, det är bara qvinfolk, som ha ystöl?, sade riksdagsman. Det är en tolf, femton hustrur, töser och barn der. Vill du gåin och se, du, som vill lära allting ?? Gunerus såg litet undersamt på honom. Men denna gång får det väl stå till, fortsatte rikedagsman. Det är bara qvinfolksgöra och du har annat att tänka på, du. Du väntar väl på att din lästid skall bli slut för att sen vara fullfärdig karl?? tillade han när de gått framåt en stund på en annan väg. 4Ja, jag skulle gerna vilja ta ett karltag till något; jag behöfde det?, svarade Gunerus. Men at ta det taget här tämker du kanske inte på?? Guneru: teg. (Forts. följer.)