Aftonbladet – 8 januari 1865, sida 3

ticnalkonventet, begrepo detta och komme på den tanken att återställa Frankrikes na urliga historiska delning i provinser mec den vigtiga skilnaden, att de ville i ställe ör provincialständer, kärer, som till sit väsen voro monarkiska och privilegierade va hvar och en af dem fri inre konstitu tion med folkomröstning till grundval och organiskt sammanbinda dem i en enda na. tionel knippa genom en stark politisk kon stitution. Iden var god och riktig, men tyvärr overkställbar då för tiden. Den måste stranda af många skäl och först och främst derföre att den, såsom Girondisterna tänkte sig den, var bemängd med stora misstag och bar prägeln af en särskildt aristokratisk anda. Girondepartiet bestod nästan helt och hållet af ädla hjertan, i lif och död till. gifna frihetens heliga sak. Det var det mest :ntelligenta partiet i nationalkonventet, det rikaste, fullständigaste och lyckligaste utrycket af ärhundradets anda ej blott i Frankrike, utan i Europa, och såsom man vet, saknade det 18:de århundradet ingalunda snille. Tyvärr tförstodo icke Girondisterna att taga sig tillvara för en afväg, på hvilken otta de mielligentaste män råka förirra sig, nemligen iöraktet för och misstro endet till folkmassorna, ett förakt och ett misstroende, som ha sin grund i dessas nödtvungna okunnighet. De trodde blott på det odlade och belästa förståndet och föraktade folkets naturliga praktiska förstånd, hvilket, ehuru i saknad af odling och artistiska och lärda former, derföre icke är mindre reelt, kärnfullt och kraftigt samt ofta oll och med rikare på framtid och instinkt än det af en massa onyttiga kunskaper öfverlastade och nedtyngda, af de bildades pedantiska disciplin förslöade och kringskurna förståndet. De voro med ett ord hvad man kallar intelligensens aristokrater. De ville göra allt för folket. men ingenting eller nästan ingenting genom folket. Sjeltva äcelsinade och fria f.ån alla ärelystna beräkningsr, visste de icke, att det ej finns mnågonting så trångbröstadt, så förmåtet och på samma gång andefattigt och tomt på ädelhet, så förtryckande, tyranniskt och sorgligt för folkmassorna som en grupp eller en klass af män, hvilka, i det de intaga en ställning till dem säsom de patenterade och enda representanterna för ljuset och sanningen, förklara dem just derigenom dömda till ett evigt mörker och följaktligen äfven tiil ett evigt slafveri. Må man ej invända, att intelligensens aristokrati endast är en tillfällig aristokrati, som sjelf sträfvar a:t utbreda sig och försvinnper, derigenom att den sprider upplysning bland massorna. Ett dylikt påstående vore stridande mot allt hvad vi veta om menniskonaturen, mot hvad historien lär oss. All exklusiv rätt, allt privilegium sträfvar värtom alltid att bibehålla sig och att sammandraga sig. Tag en grupp dygdiga män pch försätt dem under en viss tid i en privilegierad exklusiv ställning, och de skola li dåliga. Lägg hela menskligheten på knä ramför ek man med snille, och han skall låta bedåra sig deraf. Menniskan är endast intelligent och god så länge som hon icke anser sig bättre än audra, och hon är ett leltvande och nyttigt snille endast så länge som hennes intelligens och handlingar äro uttryck för hela verldens anda och vilja. ÅA andra sidan visar historien oss, att kaserna aldrig frambragt annat än parias och :tt de vetenskapliga, artistiska och litterära ikademierna, ett slags kårer med patenträtt ill intelligensen, långt ifrån att fortskynda lennas gång och framsteg, ständigt ha tjulrat den, och långt ifrån att sprida upplysning bland folkmassorna alltid ha behållit lenna för sig sjeltva med strängt utesluande af hvarje annan kyrka såväl som varje annat kotteri.