gade för sig sjelfva i vrårna, talade om hv.lka som varit och icke varit i kyrkan, och om en dansebal, som skulle bli derborta i Aspås till trettonde. Kurlarne, de yngre, läto ölstopet gå om. kring och sutto för öfrigt tysta 1 skymninven och tycktes må godt at att ingenting annat ha för sig än hvila i det närvarandes ro. Då tog någon i dörren och Gunerus kon in, gick bort till ett fönster och ställde sig liksom att se på Prestsäterseliven, som drog fram der nedanför och läg blaok i mäånske net. Inne i stugan var det så varmt och stilla. Han vände sig om och säg på Mar. greta, som satt vid spisen och :alade med Erik om en ko, som de hade hälften ut borta på Qvarnebacken, och som gubben Andreas om vintern fick ha född på Prestsäter. Då Margreta ej gaf akt på Gunerus, ände han sig med ett hånfullt leende mot fönstret igen och sade halihögt, så att hon öra det borta vid spisen: ?Uff — 2, — Och åter var han ute. Han gick bort åt vägen till Qvarnebacken, den vägen de hade gått i ottan på morgonen. Ju närmare dånet af forssen kom. ju mer grep honaom lusten att gå framåt. fast han olta sjönk ner i snön. Nu kände han att det var liksom förbi med viljan at bli en träl. Han hade velat det en tid men nu ville han det ej längre. Han ville bli fri; dock icke fri på det sätt, som har hade varit. Något annat längtade han till, då han gick upptöre och upptöre i den kalla nattluften, som strök fram. Hvad det var, visste han just icke så tydligt. Men de: var att komma fram — iramsörallt fort. — För det ändamålet måtte han nu först gö till skrift, som en annan kristen menniska, till nästa höst, efter det så skulle vara