— Rörande tilltalsreformen ytttras i dagens Posttidning: Vi tro ännu, i likhet med hvad :som förut blifvit yttradt. att reiormen måste börrjas genom någon åtgärd af despotism? och tving, hvilka ensamma förmå öfvervinna betänkligheterna och klenmodet. Det bör blifva ett åliggande attbegagna ordet inom alla ordnar och sällskaper, till alla dem, som man icke kallar du. Och härom torde inom de flesta kunna formligen dekreteras. Så t. ex. anse vi att ett sådant påbud icke skulle illa upptagas utan med största och villigaste lydaktighet följas inom sådana till sällskapslivets förfining stiftade ordnar, som Amarantheroch Innocence-ordnarne, inom den för det fosterländska lifvade Svea-orden, inom skarpskytteföreningen, hvilken representerar en mängd olika folkklasser, inom Par Bricol, der förhållandet är enahanda, med ett ord inom alla sällskap, der någon viss lag och regel finnes och ett sådant påbud kan ega rum. Det är intet tvifvel underastadt att, om detta iakttages, örat snart skall försonas med och vänjas vid ni-ljudet, hwvilket framförallt klingar vackert och vinnande i qvinnomun och uttaladt med qvinligt behag. Frågan är nu hvilkendera af dessa alla ordnar och sällskap har mod och vill hafva äran af att göra början. Lagern vinner den, som bryter isen och gifver exemplet. För reformens vidare bearbetning och spridning öfverallt och uppriitthållande vore en förening särdeles önsklig. Den skulle verka dels genom möten, dels genom personliga beröringar och skriftställeri. En förr en gång försökt utväg, som denna gång torde hafva bättre verkan, vore att teckna sina namn på i boklådorna utlagda listor, genom hvilkas offentliggörande i tidningarne ett enkelt sätt bereddes att för vänner och bekanta tillkännagifva sin önskan att blifva tilltalad med och sjelt få begagna ofvannämnda tilltalsord. Vi taga oss friheten tillägga ett litet förslag, som vi anse kunna medföra något praktiskt gagn. Liksom man plägar halva varjehanda stämplar i hörnen af brefpapper, så kunde man gerna der låta inom en passande ornering anbringa orden: anhänfar af tilltalsreformen. Detta skulle till en örjan såväl för brefskrifvarem sjelf inne bära en erinran om användamdet af det enkla tilltalsordet, som tillika imför den, till hvilken bretvet skrifves, utgöra en tillräcklig förklaring med afseende på användnin gen af Ni, i stället för Ti. och H. H. Om en pappershandlare föranstaltade om anskaffande af eålunda stämpladt brefpapper, skulle han säkerligen derpå vinna en strykande afsättning. —— tm