Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 3

VN RAS a kom till stor del hans vana att, i utbyte mot det förakt han trodde sig vara utsatt för af andra, sjelf bemöta dessa andra med spe och gyckel, och då det lynnet kom på honom, hvilket kunde hända i kyrkan eller hvar som helst, kurde han säl för stunden lifva och roa en och annan af åhörarne, men förargade de flesta för lång tid. Bland dem, som icke hade öfverseende med detta lynne, var Margreta; men hon var för rättvis att fördöma honom derför. Det var endast hans elaka lynne hon fördömde; ty hon besinnade dock, att han var eller uppgafs vara född af en fader och en moder, om hvilka han aldrig känt mera än alt de börjat sin väg i synd och brott, att de blifvit skamligt och offentligt afstraffade derför samt att. de derefter ännu mera affallit från all heder och redlighet och till slut förgätit sjelfva föräldrapligten och lemnat sitt barn vind för våg åt ett sällskap, om möjligt ännu mera vanryktadt och utsiött än de sjelfva. Ibland hade Margreta väl sökt att tala med honom ett allvarligt ord om sådant; men ännu åtminstone hade hon ej kommit långt och tänkte derföre att det var nästan bättre att tiga och öfverse. Ty han hade ett mycket hetsigt sinne, och då det blef sjudande, kom mycket annat i dagen, som ej var godt, utan mycket värre än det som skulle rättas. Kanske var det så att ingen utifrån kunde komme till honom med lif: vets allvar, tänkte hon. Han hade kanhända det goda gryet inom sig och var måhända så beskaffad, att han sjelf bäst uppdrog det i ljuset, ifall han lemnuades ifred. Det enda vissa var, att allt berodde på ett kanske, Men det var ju väl att åtminstone en möjhghet fanns. (Forts.) — I Sidney i Syd-Australien utkommer sedan Juni månad detta år äfven en Illustrerad Tidning, till format och utstyrsel liknande lilustrated London News, men både bättre tryckt och med vunkrara träenitt än dan eangeoelalkla innrnalen Maco