Aftonbladet – 5 januari 1865, sida 2

ning4 och gick så ut på huggbaeken till honom. Eriks yxa högg med jemna tag i vedkubbarne mellan hans hisch!? Då hon kom sade han, såsom vanligt, icke ett ord utan lade tyst hugg till hugg. Hon stod först och såg sig Inet skygg om, och sade till sist belt hastigt och vänligt: Jag ville du skulle flyn detta, gubben, när han från handelismans går här förbi tillbaks till Qvarnebacken. Det är inte annat än mina tre ljus, som jag fått af matmora och som mor inte behöiver ha lysaude hos sig i morgon tidigt, när hon år här. På Qvarnebacken har de kanske inte ljus i fönstret annars. Och så är det min såpa, som jag fick af honom, bodherrn, att tväua mig med, och något annat smått, och min julekuse och de andra småkakorna, för nu, som sagdt, gör mor slättes inte med det. CAh, det går aldrig an, sade Erik, höll upp och flyttade på mössan litet. Det kan du ha roligt af sjelf, och nu får far min julhög och mitt siöpljus och så har han sält en mark swör upp på Höfdingen, som han pintrat ihop, så nu går det släites ingen nöd på gubben. Men många tacker skell du ha, som vill, — riktigt många tacker! Med dessa ord tog han till yxan, spottade i nätven och började bugga igen. Ja, vill inie du ta det, så flyr jeg det till gubben sjelf, sade hon, satte ned besälningen på huggbacken och sprang sin väg. Erik visste icke rält hvad han ville göra med välmeningen; han tyckte nästan det var ledt att både neka och taga emot; men beslöt sig omsider lör det sednare, och beslöt äfven, mer godhjeriadt än grunnisga. stt köpa henne, bvad hun tyckte hon väl behölde: en tvålbit och en kam i äterbegäÄlning, Han tyckte emellertid att det var vackert af henne att tänka på gubben, och han visade henne dertföre mer vänlighet än han på länge hede gjort. Frampå förmiddagen