— Af justitiestatsministerns berättelse om brottmålslagskipningen i riket under 1862 inhemtas, bland anoat, att de i första instansen atdömda brottmälen under året minskats: vid häradsrätterna med 9,51 proc. vid krigsrätterna med 18,72 proc. och vid krigshoirätten med 45.45 proce.; men deremot förökats: vid rädhusrätterna med 1,98 proc., vid poliskamrarne med 10,45 proc., vid bofrätterna med 7462 proce., vid kammearrätten med 200.000 proc., allt i jemförelse med föregående år. Förhållendet emellan de i första instans afdömda mål engående urbota eller vanfrejdande brott och folkmängden i hvart län, särskildt för landsbygden och särskildt för städer med egen jurisdiktion, är framstäldt i en berättelsen bitogad tabell, hvaraf inhemtas, attett dylikt mål förekommit för hvarje 1685:te inbyggare i riket; att, efter nämnde beräkningsgrund, i Stockholms stad gröfre br. ttmål äro afdömda til! det största antalet, nemligen ett mål på 394 invånare; att i ordningen derefter följa Gefleborgs län, med ett mål på 929 invånare, Göteborgs och Bohus län, med ett på 1002, och Blekinge län, med ett på 1048, samti att minsta antalet at ifrågavarande mål, nemligen ett för hvarje 5368:de inbyggare, förekommit i Wermlands län. ———— RE ASNOSE IVT SOSSAR RN SIS GESTRA