Aftonbladet – 4 januari 1865, sida 3

Article Image
det är, bland en mängd andra fall, vid Sandsjö, der en 2500 fot lång lutning af 1 å 100 leder omedelbart ned till stationen. lade i extra-tåget funnits tre bromsvagnar, såsom en klok försigtighet skulle ha töreskrifvit, så är mer än troligt att tågpersonalen haft medel i sin hand att kunna bromsa tåget, men att detta icke varit någon möjlighet med åtminstone de två bromsvagnarne som funnos, vitsordas af rapporten, sem innehåller att, ?oaktadt alla bromsar såväl på vagnarne som på tendern Predan förut voro tillskrufvade samt slidhandtaget 1å maskinen stäldt på midten (hvilket bevisar att ångan var afstängd från eylindrarne) kunde tåget i anseende till den starka farten icke hejdas?. Härvidlag framställer sig ovilkorligen till besvarande den frågan, hvilken var väl orsaken till den starka farten? Rappor:en vitsordar att lokomotivföraren gifvit två stoppsignaler, som blitvit åtlydda, af hvilken den första pgafs så snart ångan från det ordinarie tågets lokomotiv syntes?; men rapporten upplyser icke på huru stort af. stånd från stationen denna upptäckt gjor. des. Det är ju ganska möjligt att detta af stånd var tillräckligt stort för att kunna bromsa tåget, om det haft så många broms. vagnar som försigtighet och erfarenhet före. ekrifva, och det är äfven troligt att sådan måtte förhållandet ha varit, ty af rapporten vill det synas som om den första bromssignalen gifvits innan lokomotivföraren hade upptäckt semaforsignalen, som synes på 2600 fots afstånd från stationen och hvilka signaler alltid böra vara så uppställda, att från och med dera3 upptäckande man må ha tillräcklig tid på sig att hinna stanna tåget, såvida bantåget är försedt med ett tillräckligt antal bromsar, ty eljest är syftemålet med dessa signaler helt och hållet förfeladt. Tages derjemie i betrsktande, att ekenorna möjligen varit våta eller islupna, hvarienom de två bromsvagnarnarnes verkaa,et ytterligare förminskata, så finnas många skäl som tala för att icke hela skulden till sammanåkningen ligger ensamt hos lokomotivföraren, utan att äfven många andra orsaker dertill samverkat, och hvad som med säkerhet kan antagas är att om bantågen varit eå sammensatta som vederbort, skulle sammanåkningen möjligen helt och bållet kunnat förekommas eller, om den verkligen inträffat, icke medfört på långt när förlasten af eå många döda och skadede som nu var förhållandet. Vi förmoda att allt dette kommer att bli föremål för undersökning vid domstol, då det torde bli utredt i hvilken mån trafikstyrelsen sjelf har genom bristande förtänksamhet bidregit att försvåra följderna ef samman: kningen.

4 januari 1865, sida 3

Thumbnail