Aftonbladet – 4 januari 1865, sida 2

TATARNES SON. Ur svenska folklifvet af förf. till Agnes Tell. FÖRSTA DELEN. FJERDE KAPITLET. Jo, nu var det så, fortior riksdagsmanRen, då han och dottern blifvit allena i stugan, alt lagman sa: Kan någon göra folk af folk, så är det du. — Och en själabot vore det väl också att dra en menniska ur en sådan hedendom, som folket hans lefver uti, då de göra till sitt beting bär i verlden att bedraga och råna gin nästa. Ja, far, om sådant står till, så vore det visst en välsignad gerning, sade Margreta. Men i allt fall, så gerna jag ville hjelpa far, så har jag ingen råd här i huset. De ögonen ha varit längre ute i verlden än årena följt med. Här bure det sig inte, slättes inte, far!4 sOch det är inte fråga om heller, och Gud vet bäst hvad det är som bär sig här, sade fadern; jag tänker mest det bär till skogs alltihop.? ?Ja, qvällar, sådana som denna, när jag inte vet hvad slut han kommer med, så ser det allt styggt ut?, sade hon. ?Ja, utföre går det då i skening!? Det må väl så vara far! Men ändå: så tungbrukad som gården är, och dertill så för litet folk, som tar vill att Herlog skall ha, så är det då inte godt heller, sade Se A.B. ticr 4.