Aftonbladet – 2 januari 1865, sida 5

Skandinavisk julfest i Paris. Bland härvarande skandinaver — heterdet i ett bref från Paris af den 26 Dec, — hade det redan länge varit en allmän och innerlig önskan att gemensamt fira julen med en fest, som åtminstone en gång kunde samla dem alla i ett broderligt lag, och då nordiska bibliotekssällskapet vid sista mötet framkom med ett förslag i denna riktuin genom sin ordförande, major Staaff vi svensk-norska legationen, gjordes genast förberedelser att genomdrifva saken. En och annan dansk hade redan vidtagit inledanda steg, men medelst gemensam öfverenskommelse beslöts att åta saken bero, tills nämnda möte egt rum. Alla tycktes just i är vilja visa hvarandra, att samma vackra förhållande som förut ännu råder mellan danskar, norrmän och svenskar, och att man nu såsom förr betraktar, hvarandra såsom vänner och bröder. Förra julen skall det varit liksom någonting främmande mellea härvarande svenskaroch danskar; iår villeman taga skadan igen, och knappt voro listorna framlagda på de tre skandinaviska kafterna, förrän de fylldes med namn på såväldamer som herrar: ty det var blott en me. ning om att det täcka könet nödvändi måste förhöja aftonens glädje genom sin närvaro. Den valda komiten hade försäkrat sig om tre rymliga och väl dekorerade salonger i Palais Royal och dessutom sörjt för prydnader af nordiska flaggor och vapensköldar, medan en väldig julgran med små presenter och strutar med konfekt mäångfaldigades i väggarnes stora speglar. Fe. sten var bestämd till första juldags afton, emedan flera familjer firade sjelfva julafton i sina hem. Kl. 9 började man infinna sig, och snart voro alla — öfver 100 personer, hvaribland 43 damer — församlade. Brigadintendenten Schouw från Norge helsade på komitens vägnar sällskapet välkommet med korta men hjertliga ord, hvarpå sekreteraren Titz från Stockholm, uppläste ett versifieradt, af honom sjelf författadt, humoristiskt program för festen. Denna öppnades med afsjungandet af en slags kantat, skrifven af fil. kand. Carl Eigler från Köpenhamn, hvartill en dansk,, denj unge kompositören Alger Hammerich, skrifvit en karakteristisk och vacker musik, som vann mycket bifall; det utmärkta utförandet deraf bidrog dertill äfven mycket. 1 Paris finnas ju alltid talanger af båda könen, som här söka att vidare utbilda sig, och de både sköna fruntimmersrösterna i kantsaten tillhörde just två sådana blifvande stjernor. Dansen var synnerligt animerad och konversationen liflig; buffeten samlade folk för att dricka brorskål, och allt emellanåt slöt mån en krets kring de stora bålarne för att dricka en eller annan skål. Major Staaff föreslog konungarnes skål, sekreteraren Titz talade för Norden och det vackra broderliga förhållandet mellan dess folk; Robert Watt, som i komitn repre: senterade Danmark, föreslog i ett längre tal Danmarks skål efter afsjungandet af en sång, författad af en ung svensk, Firstenhoff. Derpå plundrades julgranen, dansen fortsattes, qvartetter af mansröster omvexlade med musiken och klockan blef tre, innan man skiljdes åt. Bland de tillstädesvarande syntes den talangfulle målaren Lorentz Frölich med fru, som med stor beredvillighet åttagit sig arrangementerna för den musikalislka delen af aftonens under: hållning, med flere. Mamsell Christina Nilsson var imbjuden, men var tyvärr hindrad att komma.