Aftonbladet – 2 januari 1865, sida 2

1 h tf T I)Yt8 a Nla er aaf 3Vi ta ill ro a, ta nutt ch de va ed t sjelfva saken icke kan falla. Vitro icke na t svenska folket behöfver vänta på några jlö ttre konjunkturer; i en sädan sak som denna kapar det dem sjelf. Huru försäkrades det ke från samma håll, när representationsfråan i gin helhet ånyo bragtes å bane, att rätta den icke vore inne, att konjunkturerna icke ore lämpliga; de folkvalda ständen och en jtr raftig uttalad opinion från landets alla delar gi ramkallade då de konjunkturer, ur hvilka da et kungliga represeniationsförslaget utgått. å samma sätt beror det på den svenska llmänheten, huruvida konjunkturerna skola Ike Ni lämpliga för förslagets definitiva an-bi agande. Må man icke försöka stämpla fåh om en klandervärd agitation, att nationen Im renom möten, debatter, adresser 0. 8. v. så sl lart och tydligt som möjligt söker konsta-! era den allmänna meningen och derigenom yemäöta det inkast, bakom hvilket reformens notståndare i sista hand söka förskansa sig, let n-mligen att folket i sjelfva verket är y ikgiltigt förl reformen och de båda folk-Ih valda ståndens vota icke uttrycka natio-o: nens allmänna mening. Historien vittnar? tillräckligt, att då det är fråga om dy-)a lika reformer, rätta vägen till deras ernående icke består uti att på förhand proklamera ett fullkomligt stoiskt lugn och ettd orubbligt, englalikt tålamod. t ?Då parlamentsreformen — säger en skrift11, ställare, som läst, tänkt och skrifvit mycketla i dessa ämnen — då parlamentsreformen t diskuterades i England och diskussionen satte In hela landet i rörelse, talades mycket om det moraliska ivång, som en gång skulle öra sig gällande. Egarne af de nedruttna öpingarne och alla andra, som voro intresserade af orimligheterna och missbruken, satte sig i början med bitter förhärdelse emot hvarje eftergift; men de gåfvo slutligen efter, sedan det i många år varit agiteradt och petitioneradt. Man sade, att den slutliga medgörligheten kom af moraliskt tvång?. Hade då tories ändtligen fått veta, att reformen var behöflig? Det beror naturligtvis på hvad man mente med ?behöflig? : ty menniskor funnos, som icke ansågo förl skadliga missbruk hvad folket så ansåg, ! och trodde det vara både rätt och nyttigt, att Protten boroughs? och köp ef representationsplatser m. m. funnos. Gingo de då ifrån den: a tro? Neppeligen; jemnt så mycket som de flesta trodde om den saken i början, det trodde de till slut. Men de, som verkligen begrepo från första stund, att tillståndet var förvändt oeh att folket led orätt, men som ändock förhärdade sig, emedan de icke kände hos sig någon inre vödvändicrhet att det orätta borde rättas, blefvo ide omvände till sina tänkesätt och förvärfvade den hittills saknade känslan, att man måste lemna ifrån sig hvad man med orätt innehar? Äfven härpå tro vi icke det ringaste; hvarken förståndet eller viljan blefvo annorlunda än de varit. Hvad var det då, som gjorde reformen möjlig? Uppriktigt sagdt, ingenting annat än det, att de stela tor.es öfvertygade sig, först och främst att I folket h.r den materiella makten, om det vill bruka henne, och sedan att det just a a ns Iför ögonblicket förrådde alla möjliga symptomer af lust till ett sådant bruk. Detta gjorde slag i seken; ett moraliskt tvång l uppstod, och billen voterades. Klokheten alt se, att våldsamma medel icke längre kunde undvikas, fick namn af ett moraliskt tvång.? Vi anse sålunda hela den liberala pressens uppgift vara att söka så mycket som möjligt koncentrera och ge ett kraftigt uttryck åt den verkligen existerande allmänna mening, som fordrar reformens genomförande och under ingen förevändning vill medgifva dess uppskjutande. Årsskiftet har denna gång för vårt land en stor betydelse derigenom, att med det nya årets första dag träda i kraft två lagar af stor märklighet och hvilka komma att djupt ingripa i vära sociala förhållanden. Den nya strafflagen skall till efterlefnad gälla Ifrån den i Januari 1865, och från samma I dag är ogift qvinna myndig, så snart hon upp: nått 25 ärs ålder och icke blir genom sär I skildt domstolsbeslut satt under förmyndare. Vi anse oss särskildt böra fästa uppmärk I samheten derpå att, 1 stället för att hittill: en särskild anmälan erfordrats af dem, son velat blifva myndige förklarade, blir för hållandet nu alldeles omvändt, så att myn digheten är den i lag stadgade allmänn: regeln för alla qvinnor, som uppnått 2 års ålder, omyndighetstillståndet åter un dantag, så att om ogift qvinna, som upp nått ofvannämnde älder, vill afsäga si myndighetens utöfning, måste anmälan der om göras hos domstol för att hon skall a domstolen blifva ställd under törmyndare Äfven för hufvudstaden särskildt med för årsskiftet en förändring af en viss be tydelse. Den nya organisationen af polis väsendet börjar nemligen att från och me denna dag tillämpas. Den reform, sor bärmed genomföres, innefattar otvifvelak tigt åtskilliga förbättringar. Polismästare och polisdomarebefattnivgarnes särskiljand utgör sålunda ett bestämdt och afgjord framsteg. Att reformen skall komma a undanrödja anledningarne till sådana mis: förhållanden, som de, hvilka egentligen ti densamma gåfvo anledning, är visserlige att önska; men vi drista icke säga att de är med någon säkerhet att för närvarand hoppas. Detta undanrödjande beror ick ensumt på organisationen, utan älven, oc på till en väsentlig grad, på den anda, so! 18ingjutes i densamma al dess handhafvar: Allmänna meningen i hufvudstaden är, bi sh Få a a 7 a ee VAA