Aftonbladet – 2 januari 1865, sida 2

Hon hade satt undan oetet för en stund, gick bort till fönstret, sg ut i det djupa mörkret, vände sig inåtitugan igen och yttrade till tjenaren, som itt sig att banda ett par byttor vid elden: ste du inte till Herlogleruppe?? ÅND nej, kors! jag varite der en handvänning öiver! sHvad höll de på med a? Det må väl snart vara slut? Det var de dålige, sup Hultegossarne igen, som voro framme Ir ett slagsmäl. De hade blifvit öfverfallnevf en svart strykare på by-resan) sist, sn hade gitvit honom, Niklas, två, tre kifrasp öfver an sigtet. Det var en käck gee, som såg re gal ut allt igenom, och eihvar, och lag man med, tyckte visst attian inte kunde ojort stort bättre den gångt; men fri gick han i allt fall, för hon, ÅAbertina, talte : magen. eSkulle han gå fri för atton gjorde det Det må du ha fått om bakhet, Erik! Nej, kors; det hänger at ihop!4 sva rade Erik lugnt, och berättle den ofvan nämnda tilldragelsen vid timt. Det är förundersamt med dFribergarne? sade matmodren och börjad häckla igen Gud vet af hvad det komnr sig, men de folket har ett sådant tycke ed sig, fram för andra skojare. De höraiu inte helle rätt till det slöddret, som tyker till fot och som allting följer med. in hör sälla af Fribergarne annat än på nirknader, de xnifvar varit med eller så, sn jag vill m säga sist när de hade tagit itvet af de: stackars dalkarln. Men att dr unge, son vara är en gossunge än, alledan börja nandskas med knifvar, det ärör siyggt! AN Byn? Teordrikshall.