Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

i . ) Å (och): 8. 138 r. 9: sem (som); s. 142r. 7 ken är snarare en samling öfningsexempe för korrekturläsare än en samling af sven. ska lyriska dikter: Han skulle åtapa sig att fylla mer än 3 Aftonbladsspalter med fin stil, och ändå kanske ej blifva utan nya upptäckter vid ett upprepadt genomgående. vad först beträffar interpunkteringen, så är denna gränslöst slar vig; boken hvimlar af fel i den vägen och det ej blott sådana, som äro för meningen likgiltiga, utan än mer sådana, som rentaf äro förvillande. Ibland är det riktigt löjligt. Att se komma efter slutet på en punkt eller ett helt stycke, pankt midt i meningen, semikolon i st. f. olon, frågetecken i st. f. semikolon eller kolon, skiljetecknet alldeles borta, 0. 8. V., är så vanligt att ett exempel ej behöfves; man kan ej slå upp 10 sidor i boken, der icke ett sådant fel möter ögat — se dock företrädesvis s. 127 2 v. nfr., s. 143 midten, s. 207 2 v. nfr., m. fl. Med bokstafsfel och dylikt på samma sätt. Se här en liten profkarta: 8:16 r. 11, s. 25 r. 5 ufr.: dett; s. 16 r. 15: har (ha); s. s. r. 20: lung (lugn); 8. 17 r. 12: rjelf; 8. 28 r. 6: Ffter; 8. 30 r. 2 ufr.: Kjertay 8. 32 r. 17 nfr.: Suk (sku); s. 34 r. 17: surouten (surtouten); s. 39 r. 13: rkall; s. 46 r. 3 nfr. : fattdigdomen; s. 47 1: 2: Umed; 8 8. 1. 5 nfr.: skapat (—4dt); s: 69 r. 12 nfr. tppstige (ga); s. 58 r. 11 nfr.: sång (äng); s. 70 r. 10: sjelve; 8. 71 r. 7: förskäcka; s. 8. r..11 nfr.: sid (sig); s. 23 r. 10 nfr.: Crecers (-sors); s. 8. r. 3 nfr.: an (ann); 8. 75 r. 4 nfr.: Sehrapher; 8. 78 1. 8 nfr.: ett (en); s. 79 r. 11 nfr.: hvitt (hvit); s. 81 r. 1 nfr.: fattade (fattande); s. 83 r. 2 nfr.: föbrända; s: 99 r: 9: Fn (En); s: 104 r. 5 nedfr.: Kamla; 8. 106 r. 12 nfr.: Dehi s. 107 r. 11: van (vann); s. 110 r. 12: Pojken stenblind blir (blir stenblind, som förf. sjelf skrifvit); s. 114 r. 3 nfr.: lungna; 8. 117: Tunda... Lrefligt... Rnft... (Runda... Trefligt Luft...): 8. 116 r. 16: tankfullt (-full); 118: r. välfängnad; 8. s., rt. 7: Pastor (Paslorn); e. 119: täckes (täcktes); s. 121 r. 14: poträtt; s. 122 r. 2 ntr.: machere (chere); 8. 123: saxt (sax); s. s. r. 12: allthikop; s. 124 r. 13 nit. tillfyllets; s. 125 1.5: bondbröllob ; 8. 126 r. 18: mitt (min); s. 127 r. 8: gresattim (grassatim): s. 131 r. 2: ock Du (Din): s. 180 r. 13 nfr.. vintermåna (-m nar); s. 181 r. 3: morderliga; s. 8. r.6 cfr: mer (med); s. 190 r. 5 nfr. komm (komma); 8, 8., r. 1: blomma (-an); s. AA r. 13 nfr. fördundklad: s. 220 r. 4 nfr.: spegeln (spegla); s. 287 r. 1: dnhelsar (du helsar); s. s r. 2 nfr.: Bed (med); s. 42 r. 15 ofri up fa Clifva); 8 251 på flera ställen: 70 mma! min vän? (i st. f.: din vän?, som Ling sjelf skrifvit); s 266 r. 14: här (bär); B. 275: sänker (släcker, som rim till Pbetäcker?) ; s. 277 1.4 nfr: Få (På); — men det kan vara nog. Vi tillägga blott: detta var ej fullt 300 sidor, boken bar 680; och på de genomgångna hafva vi ej upptagit alla fel, endast dem, som vid ett fykligt genomläsande varseblifvits. Vidare äro hela ord, ja hela versrader utelemnade: s. 231: Att jag är ... barnslig, Lilla Clara !?; der fattas ordet så?; — 8, 273: Det blef sig ... likt och så qvalmigt ait vara? ; der fattas äfvenledes ?så?; — 8. 134: (i Åreporten? af fru Lenngren) lyder sista raden: En tjuf blef utförd just i går? ; härefter fattas raden: Och hänger der vid detta laget?; s. 254 (i ?När jag dricker? af Wadman) fattas i 6:te versen 4:de raden: ?För en stulen frihets tidsfördrif? — och mera. sådant. Under Bellman är upptagen sången: ?När jag bärs ur mitt hus?, ehuru det långtifrån är bevisadt att Bellman är dess författare (Carlen har den ej heller i sin upplaga); — vid poemet ?Dälden? af Kellgren är utelemnad författarens not: Författad under riksdagen 17897, utan hvilken upplysning styekets point går förlorad; — vid ?Dumboms Lefverne? är likaledes uteglömd Kellgrens not: ?Författad af Charadell? — och annat dylikt att förtiga. Att Carlens upplaga af Bellman längesedan är fullständig, äfvensom att Lidners arbeten utkommo 1859, m. m., — om sådant tyckes utgifvaren sväfva i en Jjuf okunnighet. Den ordning etter födelseår, hvari utgifvaren ställt författarne, är särdeles olämplig : och obeqväm, enär de. allra flesta af bokens : läsare äro i okunnighet om hvarje förf:s födelseår och derföre måste se efter på resistret. Hvarför icke-ordna dem alfabetiskt, ller åtminstone öfver hvarje sida sätta den örfattare, af hvilken den innehäller prof. Jtomdess är det klart som dagen att äfven väri finnas fel: så t. ex. har Sehlstedt, som ir född 1808, sin plats efter Bjursten (född 1825) och flera födda på 1810-talet; födelseir äro uteglömda, o..s. v. En. hel mängd författare har ej vunnit nåd inför den nye utgifvarens kritik. Till lessa (emellan 20—30 inalles) höra: Hallnan, F. Grafström, Lea, Ekbohrn, hvilka äl kunde ha fått en plats. — Deremot inangeras t. ex. en ung diktare, som under ignaturen Sven Tröst? ställt sig i främsta edet bland våra nu lefvande skalder? (!) Som läsaren finner, och som vi antydt, a vi hufvudsakligen genomgått de första —300 sidorna; men vi vilja tillägga att i, vid genombläddrande som allrahastigast f de följande, funnit boken alltigenom vittna m samma gränslösa slarf, samma oförsynta umbugs-väsende! Vi skulle särskildt vilja tala några ord, åväl med första som med andra upplagans ridaktör, i afseende på de biografiska och ritiska notiserna om de olika författarne, fvensom om åtskilligt annat; men — derom n annan gång kanhända, om Gud förlänger åra dar!? Slutomdömet från ref. sida blir emellertid: tt arbete, som på en och hvar af sina 680 idor ger anledning till mer eller mindre våra anmärkningar emot slarf i urval, slarf