Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

-ljulhelgen är det nästan omöjligt att locke li publiken till teatrarne, men ändock ver det Hett. godt hus på Faust, som otvifvelaktigt ilskall bli jemförelsevis en kassapjes i KöI penhamn ej mindre än på andra ställen. r) Jemföres utförandet i Stockholm med det 1i Köpenhamn, så stå de säkerligen öfvertt hufvud taget temligen lika; der är ett bättre, 1 här ett annat; den totala skilnaden är icke synnerligen stor. Orkesterpartiet utföres på båda ställena ypperligt, blott att hr dAuberts violin utmärker sig framför den motsvarande i Köpenhamn. Hvad angår hela scentippsättningen, så är Bournonvilles armngemang af andra akten icke så litet bättre än den köpenhamnska sceninstruktörens; blott den parodiska 7?stoldans?, hvarmeå IBournonville slutar valsen (han har lånat ; Iden ur ?Zar och Timmerman?) har blifvit I korrigerad i Köpenhamn. Tredje akten är vackert arrangerad på båda ställena, men bäst i Köpenhamn; månskenet — frambragt s medelst Drummondska kalkljus — är lika bra som det stockholmska. På fjerde och femte akterna har man nedlagt vida större kostnader i Stockholm än i Köpenhamn, der arrangemanget väl är rätt vackert och någorlunda går an, men likvä! är temligen Iemått och derföre mindre effektfullt. Femte Jakten är icke afdelad i Köpenhamn I Hvad det personliga utförandet beträffar, sjungas körerna i andra akten kanske finare, men näppeligen så effektfullt i Köpenhamn som i Stockholm; deremot gifves soldaikören i fjerde akten med ett lif och en kraft, som icke äro vanliga i Köpenbamn. ) Faust spelas af hr Nyrop, en plastisk, vär stan alltför smidig, smärt och högväxt man. Hans spel är i det hela godt, men hans sång lemnar åtskilligt öfrigt att önska; det finns också flera ställen i partituret, som kräfva större rösttillgångar, än han eger; men till ersättning har han en smältande lyrik, hvilken säkerligen skall göra mycken verkan, när han genom förnyadt uppträdande blir mera hemmastadd 1 partiet. Margaretha framställes af fru Liebe med mycket behag och en på teatern högst sällsynt blygsamhet och färg af oskuld: hon har en vacker figur och icke ringa plastik, I hvilken öckså väl användes. Sängpartiet föredrages utan olägenhet; men är icke synnerligen framstående. Mephistopheles spelas af hr Sckram, som eger en sällsynt väcker röst och ett utmärkt musikaliskt sinne. Under det han såsom sånare öfverträffar br Willman, står denne ieke så litet högre i afseende på spelet. Hr Schram har mycken skädespelaretalent, men är för bjert och barock och saknar smak: för Mephistopheles, som skall vara 7ein Cavalier wie andere Cavaliere7, saknar Schrams långa, spinkiga och osköna figur just flere af de personliga företräden, som hr Willman besitter. Bland de mindre väsendtliga birollerna står äfven hr Arlberg betydligt öfver sin danske medtäflare hr Döcker. Utförliga recensioner, dock mera om Gounod och operans musik än om utförandet, finnas i de köpenhamnska tidningarne: Illustreret Tidende? samt i följetongerna i ?Feedrelandet? och ?Dagbladet? straxt efter första representationen. Julveckan har vidare i Köpenhamn såsom annorstädes lemnat slutet på årets bokliga skörd, Den litterära marknaden i Danmark bar denna gång mera utmärkt sig i qvantitativt än i qvalitativt afseende. Gamle Hauch har lemnat ett litet arbete i sagostil och till en del såsom omarbetni nordiska sagor: Fortelling om H. delsen tilldrager sig i Norge på Harald H rådes tid och i Amerika. Det finns ganska vackra saker i denna bok, och i sin helhet är den ett sannt poetiskt verk, men icke af betydenhet i något afseende. Björnstjerne Björnsons nya dramatiska arbete: Maria Stuart i Skotland, likaledes utkommet i Köpenhamn, står i någon mån efter samme snillrike författares förra arbeten; dock förekomma. isynnerhet i första och andra akten utmärkta. scener. Christian Richardt har bjudit på en samling af ?Nyere Digter?, bland hvilka många äro värdetulla; det lilla häftet har prydt många julbord. M. Goldschmidt har öfverraskat med ett temligen stort arbete: ?Arvingen?, en roman i en del. Den är rik på intressant själfullhet, .men tillfredsställer. dock icke fullkomligt, ehuru den alltid skall vara fängslande för den bildade allmänheten. Slutligen har kongl. skådespelaren 4. Rosenkilde namngifvit sig såsom författare af den välbekanta Anders Tikjöb, en berättelse, som först meddelades i lllustreret Tidende? och sedermera har upplefvat fyra stora upplagor. Denna skildring af Köpenhamnslifvet har funnit många läsare i Norge och Sverge; derför torde det vara af dubbelt intresse, att erfara, att hr Rosenkilde utgifvit en liten ny bok: Lars och Mette, en.byhistoria, berättad med humor och hjertlighet, en..god. bild af bondlifvet och synnerligen egnad att väcka munterhet. Afven för ögat har denna bok något att bjuda på, PÅ den är vackert utstyrd och beledsagas af flera ganska lyckade träsnitt. Det är sannolikt, att den skall erhålla stor spridning och bli. välvilligt mottagen, äfven på detta sätt visande sin frändskap med Anders Tikjöb. ooo RP TE pt — Finsk litteratur. Klubbe-kriget samt Finlands sociala tillstånd vid slutet af sextonde århundradet, af Yrjö Koskinen, under författarens inseende öfversatt till svenska af E. 0. Edlund I. är ett nytt arbele, som i dessa dagar utkommit i den finska bokhandeln. Helsingfors Dagblad yttrar om detsamma: