Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

på den föregifne dervischen. Resckid Effenc inflätade i sina svar stycken ur Koran och pel siska sentenser, hvarmed han gjorde ett godt ir tryck på emiren, som sjelf är en mollah och fö: står det arabiska språket. Emiren skänkte hc nom en klädning och 30 tanghe samt bad hc nom förnya sitt besök, när han härnäst kom ti Buchara. Glad att hafva undgått att blifva upp täckt, återvände dervischen till sina vänner. Fö min triumf? — tilltager Vambery i sin berät telse om detta såmtal — hade jag att tacka en dast och allenast min böjliga tunga, som verkli gen tillåter mig nog mycken oförskämdhet. sjelfva verket har jag fått sanna ordspråket, son säger: quot linguas cales, tot homines vales Sedan Reschid Effendi blifvit så vänligt bemöt i Buchara, fristaden för den smutsigaste musel manska fanatism, och erhållit af emiren sjelf et skyddsbref på färden, var han numera utom al fara. Ingen vågade misstänka en så helig man I Samarkand tog han afsked af sina reskamra ter, vände sig söderut och komi November förr: året till Herat, hvarifrån han återvände till Te heran för att anträda hemresan. — Prosaiskt slut på en roman, En engelsl dam, något på returen. men som det oaktadt ick uppgifvit alla förhoppningar om att kunna be haga, befann sig nyligen i Paris på temligei långt afstånd från sin boning då det började at ösregna. Mi . som icke försett sig med nå gon umbrella?, sökte förgäfves en plats i de öf verfyllda omnibusarne och var på väg att för tvifla, då slutligen en räddande engel uppenba rade sig i skepnaden af en vacker, blond och yt terst elegant ung man, som, seende hennes bry leri? artigt erbjöd henne sin arm, till hvilker hörde ett magnifikt paraply. Efter ett ögonblicks tvekan emottog ladyn anbudet af bådadera, hvar. fter den unge mannen under en bildad och le: lig konversation konvojerade Albions dotter på let artigaste maner till porten af hennes hotell. ler han efterfrågade hvem-han haft den äran att edsaga, lyfte på hatten och försvann. Påföljanle dagen vid visittimman anmäler miladys kamnartjenare den unge mannen, som dagen förut öljt henne. Miladys hjerta börjar klappa i rakare takt, hon låter sin kammarjungfru pryda