Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

i redaktion, slarf i korrekturläsning; ett så dant arbete bör och får icke skonas, oc detföre har ref. — hvilken, när så önskas, ä beredd att ytterligare bestyrka sina ord — velat härmed offentligen varna svenska allmän heten för denna humbugs-spekulation: 0.58 Ungdomsminnen. Anteckningar af förf: till ?Po sitivspelarens son.? Göteborg. O.F. Ar vidsson. 1864. 232 s. 8:0. (Pris: 2 rdr. Vi ha här för oss en roman, till hälfte psykologisk, till hälften byggd på intrig, met icke af det slag, som vankas alla dagar Karaktererna äro nemligen i allmänhet skil drade med öfvad och säker händ; och ut vecklingen af fabeln är gjord med klarhe och en ovanlig skicklighet i anläggningen Dertill kommer, att det hela och synnerli gast hufvudpersonens, en ung informators karakter genomströmmas af en frisk, sedlig anda, utan attnägot predikande, något guds nådligt hyperreflekterande stör eller skäm mer intrycket: En hulvudsaklig anmärkning, som vi skull vilja göra, gäller den s. k. första perioden. skolåren? (p. 1—54). Den är tydligen er blott inledning till den egentliga romaner och ämnad att belysa gången af hjeltens andliga utveckling till den punkt, på hvil ken vi vid ?andra periodeng? början åter. finna honom, och dymedelst lemita en ful motivering till ett och annat i det följande. Denna anordning inverkar störande på diktens ekonomi och enhet, och det är verkligen skada, att förf. ej medhunnit en omarbetning, hvarigenom denna period? kunnat alldeles uteslutas; och det obetydliga deraf, som är nödvändigt för det följande, inväfts i detta på lämpliga ställen. Nu står denna förra afdelning der alldeles ett hors-dcuvre, som blott skingrar uppmärksamheten och intresset. Den sednare afdelningen eller den egentliga romanen är deremot med konstfuli hand anlagd och utförd med en elegans. en uppmärksamhet på och måtta i alla bidelar, som sällan finnas förenade. Innehållet rör sig kring en ung informators vistelse hos en rik familj på landet; denna lefver vid hans ankomst i fullständig och, som det synes, ohjelplig söndrivg: men genomt sin ovanligt kraftfulla och sjeliständiga karakter lyckas han så småningom häfva den, i det han upptäcker och blottar en hushållerskas och hennes sons egepnyttiga intriger, som egentligen varit vållande dertill, och tillika återkallar den unga makan och styfmodren till sig sjelf från den sjelfviska sorg och de hemska misstankar, i hvilka ett litet barns våldsamma död och hennes lidelsefulla lynne försänkt henne. Försoning mellan makarne inbördes och förätirar och barn kröner hans bemödanden; men han har emellertid öfverskattat sina krafter och är nära att duka under för den djupa passion hans egna beröring med den unga och bildsköna qvinnen väckt inom honom. Han räddar dock sin ära, men med krossadt hjerta. Detta något tröstlösa slut och det genomgående fula draget hos nästan alla personerna att lyssna på enskilda samtal vid dörrn eller på annat sätt , är hvad vi egentligen skulle vilja anmärka mot denna afdelning. ÅÄ ven förefaller måhända en och annan vändning i de skilårade karaktererna mera pikant och öfverraskande, än sann och naturlig i djupare meninfi Men det helas företräden öfverskyla fallkomligt dessa smärre brister. Vi anse oss icke begå någon ogrannlasenhet, men bereda förmodligen flertalet af våra läsare en angenäm öfverraskning, lå vi nämna, att en tysk öfversättning af ofvan granskade arbete redan utkommit, med titel: Jugenderinneningen von Marie Sophie Schwartz. (Berlin, 1864. 2 delar). —rn. Arbetets barn. Af Marie Sophie Schwartz. (Göteborg, C. F. Arvidsson, 1864. Om vi ansett oss böra loforda det föregående arbetet af den bekanta förf., måste vi göra nästan motsatsen med detta. Det är öynbarligen ett stort hastverk, hopkommet utan klart genomtänkt plan och utgif