Aftonbladet – 31 december 1864, sida 3

— En djerf resenär. Ett tinge väntadt arbete af ungraren Arminius Vambery — resor i Central-Asien år 1863 — har nu utkommit i London hos mr Murray. Deri skildras endast författarens reseäfventyr; hans vetanskapliga rön komma att meddelas i ett särskildt verk. Vambery hade grundligt beredt sig för sitt företag frnom fleråriga språkstudier i Konstantinopel. Han har hela tiden varit förklädd till dervisch utan att någonsin hafva blifvit röjd. En gång var han dock nära deran i Herat; ståthållaren, som han gjorde sin uppvaktning, klädd såsom vanligt i prestdrägt, utropade vid första ögonkastet på honom: Jag svär att ni är engelsman ! och endast det svar han skyndade ätt gifva: ?den som, om ock endast på skämt, kallar en rättrogen för otrogen, är sjelf en sådan — förmådde aflägsna den groende misstanken. Under namnet Reschid Effendi anträdde han i slutet af Mars månad förra året, jemte en trupp af 22 smutsiga och trasiga dervischer, sin vandring från Teheran. Den persiska hufvyudstaden hade varit hans vistelseort sedan midsommaren 1862. I Asterabad besökte han de märkvärdiga ruiner, som påstås hvila på en af Alexander den store uppförd vall; den grymme khanen i Khiwa undgick han lyckligt, oaktadt en mäktig prests stämplingar och förföljelser. Men nu började svårigheter och lidanden för den heliga skaran. Hon hade att genomvandra den fasansfulla öknen mellan Khiwa och Buchara. Pilgrimmerna ledo rysliga qval till följd af vattenbrist och törst, och en af dem dukade under på fjerde dagen, då de närmade sig öknens gräns. De började urskilja Khalaibergen, som reste sig allt lögre och högre vid horisonten; öknens sand blef allt Spfrsammare. och allas blickar riktades längtansfullt mot fjerran, spejande efter en herdekoja eller en betande hjord. Men ännu voro ej svårigheterna öfverståndna. I fjerran gågo de