Aftonbladet – 31 december 1864, sida 2

DEN LILLE DANSKEN. PENNRITNING Ar PEHR THOMASSON. Det var julaftonen 1863, I ett af sjukrummen på stadens lasarett, 1 en dansk skeppspojke, som allit ned n fartygets stormast och skadat sig, så att han derefter icke kunde ordentligen fullgöre sina åliganden, hvarföre kaptenen transporterade honom hit för att botas. Den lille dansken, såsom han vanligen kallades af den tjenstgörande sjukhuspersonaleo, var en lilen ovanligt vacker och liflig gosse. Hvari hans onda bestod kunde man icke se på ytan. Läkarne förklarade efter en grundlig undersökning att han erhållit en slöt i hufvudet, hvarigenom hjernans mekanik kommit något i oordning. Detta var säkerligen också händelsen; ty det hördes tydligen på gossens tal att hans tankegång var något dunkel och oredig. Han låg i en jermn: feberyrsel och språkade-oupphör ligt om hvarjehanda, Mest talade han likväl om sitt sköna ?födeland?, sitt kära hem och Fredrik den Syvende?. : Härvid var han riktigt älsklig at både se och höra. Det lilla brunlockiga hufvudet höjde han behagligt från den hvita kudden och såg på sin omgifning med svärmiska ögon, under det hans barnsliga stämma klingade ljuft och behagligt, som en pinglande silfverklocka. Och nu tramtrollade hans rika fantasi en mängd minnen från det sköna födelandet. Han berättade huru ljufligt vinden susade i den lammiga bokeko