Aftonbladet – 30 december 1864, sida 3

Emellertid vinkade ändock den på golfvet utbredda bastmattan och den hvita filten; vi lade oss alla tre på syskonbädden, och inom 10 minuter sofvo mina begge följeslagare, medan jag ännu rökte en och annan cigarett, lyssnande till regnet, stormen och den rullande åskan. Slutligen slocknade lampan; äfven jag insomnade och sof till dess den rosenfingrade Eos och Apollo infunno sig, det vill här säga, då gumman och Konstantinos öppnade dörren och insläppte dager i vår mörka arrest. Nu var himlen åter blå; med god vind seglade vi tillbaka Pireceus, der vi naturligtvis först uppsökteen biffsteksfabrik. Hade vi kommit föregående qvällen, så hade vi fått åse en blodig kravall mellan soldater och borgare för en Helenas skull; men då hade vi i stället lugn under stormen. Pireus är alldeles icke hvad den fordom var, men växer dock något och torde redan räkna 5000 invånare; den är regulier och har några rätt vackra anläggningar, hvilka blefvo utförda af de under Krimkriget här stationerade fransmännen. Såsom sig bör finner man här en rätt vacker marmorbyst af Themistocles. Deremot kan jag icke förklara hvarföre man uppsatt Apollo Belvedåres hufvud på den oformligt höga och fula piedestal, der konung Ottos byst tronade, tilldess den under revolutionen neddrogs och krossades. Vi togo en öfversigt af de 3 klassiska hamnarne och lemningarne af de gamla befästningsmurarne. Sent skall jag förgäta åsynen af Themistocles graf, som är urholkad ur klipphällen invid hafsytan och i jemnhöjd med henne, då hon ligger lugn; men hafvet är sällan stilla, utan hvarje kommande våg spolar öfver den gamle fjöhjeltens öppna grift. Till Marathon gjorde vi vär utflykt i vagn på östra sidan om Pentelikon. Vägen är högst usel; och ehuru den befares rätt mycket, tänker ingen på att laga de luckor, som nu förderfva hästar och åkdon. Vid vaktstationen Stauras berättade man oss, att konungens egen hofmarskalk Soutzos samma dag förlorat en af sina vegnshästar på denna usla väg, som med obetydligt arbete skulle kunna göras dräglig. Den Marathoniska slätten, som norr om Pentelikon sträcker sig till hafvet gentemot Euboea, är till en del sumpig och ljungbeväxt, till en del odlad och fruktbärande. Midt på densamma höjer sig ännu den sandkulle, som uppkastades öfver de fallna athenienserna. Det låg icke inom vår plan attl nu bestiga Pentelikon, som erbjuder en herrlig utsigt; sådant hade ock varit! omöjligt eller onyttigt, ty dess hjessa var betäckt med en svart kallott af regndigra moln, hvilka innan qvällen hunno oss, medan vi sökte undfly dem. Vid Charvati be sökte vi en ganska egendomlig by, som var. omgifven af en hög stenmur i rektangelform. Alla de små boningshusen voro sammanbyggda med hvarandra längs efter muren, och den vidsträckta gårdsplanen var gemensam ; hela byn liknade en liten fästning. I denna by — sade oss en gammal fustanellman, som vi träffade på landsvägen — komma sällan främlingar, ty der bo endast klephter (mestadels vallacher och zigenare). Om årets sommar varit varm och torr, har deremot hösten var mycket regnig, mera än man erinrar sig här. Natten till den 13 Oktober föll så ymnigt regn, att bäcken Illissus blef alldeles full ochi fyllan och villan fjorde många snedsprång. Såt. ex. gjorde an hemgång hos en tysk i ett litet värdshus vid stranden, kullstörtade en delafhusen och förde med sig ur trädgården bord, stolar och bänkar, som sedermera igenfunnos långt ned emot hafvet. Han kullkastade ock en stor del af träden vid Kallirrhoes källa, och hvad vida betänkligare var, han sprang ikull ett af dessa många aldrig fullt öfvergifna grekiska kapell, som liknar små källarehvalf. Sedandess hafva regnoch solskensdagar omvexlat, en späd gräsmatta bar framkommit, och stora fält, som blifvit plöjda och besådda, le emot ögat med en ovanlig grönska; de mångfärgade anemonerna hafva stuckit upp och stora vackra Fjärilar fladdra kring blommorna. Korteligen: våren har redan begynt! Under de vackra dagarne har klimatet varit det herrligaste i verlden. Men alltsedan jag besteg Hymettus, vet jag, alt man måste vara försigtig för att icke ådraga sig frossbrytningar. Ofverallt har jeg här hunnit stadga min öfvertygelse, att landet icke är så sterilt och fattigt, som det till en början förefaller ; det har gånska många och goda hjelpkällor, ehuru åkerbruket, som är det förnämsta, står på en mycket låg ståndpunkt. Dock skall bomullsodlingen troligen snart blifva mer in fördubblad, Afven den ypperliga tobaken är vinstgifvande, och vinet skulle blifva det, om man hade källare och kunde förvara det, utan alt genom hartzförsättningen göra det onjutbart för utlandet. Det unga vackra universitetet är ganska alrikt besökt; ingenstädes torde studenterna så flitigt besöka föreläsningarne. Jag har sett många prof på grekernas vettgirighet och huru fattiga ynglingar göra allt för att ä lära något. Alla barn lära att läsa, skrifva och räkna, ty öfverallt har man relan folkskolor, de må nu vara bättre eller sämre. Jag har besökt många sådana, och lerestädes sett nya, rymliga och vackra skolhus, icke sällan anlägda af rika gr:ker utlandet. På sådant sätt har ock Athen ätt många allmännyttiga inrättningar, hvilka skulle pryda hvilken hufvudstad som helst. Icke destomindre äro de utländska grekerna högst impopulära och betraktas såsom heterochtoner och Phanariotisk adel; de rika familjer, som flyttat hit, äro ogerna sedda och utestängda från inflytande äfven i kommunen. Jag. har ofta hört upprepas, att den gresiska stammen blommat ut för bildningen, ut kulturen icke gjuter nytt vin på gamla laskor, Ö. s. Vv. Men om så är, så är denna sdlassiska jordmån numera så öfverdyngad — jag ber om ursäkt för ordet — att den kall kunna frambringa nya blommor. Låt parisaren eller den tyska konstrukionsfilosotien mockera sig öfver den grekika fattigdomen, som äter öfver tummen? ich sofver under stjernorna?: jag vill