Aftonbladet – 30 december 1864, sida 2

market, manövrerar med dem fram mella kundernas ben, marscherar ut med dem ge nom den andra ingången och tillbringar på sådant sätt sitt lif, i det han sällan unde hela saisonen går i säng förr än klockan t på morgonen. Bortom Waterloo-bridge ä ett ruggigt, spräckligt gammalt par, som oatf låtligen söker komma in genom en kyrkdörr Jag kan inte bestämdt säga, om den gaml damen fånigt vill försöka att lägga ett äg: under dörren, eller om hon endast vet at hon icke har någonting att göra i byggnin gen och derför naturligtvis är så ifrig at få komma ditin; men hon arbetar oupphör ligt på att undergräfva hufvuddörren, me dan hennes make, som är något skral i be nen, promenerar fram och tillbaka, upp muntrar henne och bjuder hela verlden trots Men den familj, som jag bäst har kännt sedan dess förflyttning från en kinesisk um gängeskrets, bebor den tätoste delen af Be thnal-green. Deras oafhängighet af de fö remål : land hvilka de lefva, eller rättar sagdt, deras öfvertygelse om att alla dess: föremål särskildt blilvit skapade för att var: höns till tjenst, har till den grad förtjusa mig, alt jag gjort många utflykter till den på olika tider. Efter ett noggrannt iaktte: aande af de tvenne herrar och tio damer af hvilka familjen består, har jag kommi till den slutsatsen, att deras åsigter repre: senteras af den förnämste herrn och damen : denna sednare var, såvidt jag kunde se, en ålderstigen person, som led af en brist på fjädrar och en skallighet på fjädrarne, varigenom hon fick utseende af en bundt kontorspennor. Då en godsvagn, som skulle krossa en elefant, kommer på jernbanan farande om hörnet öfver hönsen, komma de oskadde fram under hästarne, fullkomligt ötvertygade om alt hela saken var en i lufjen kringfarande egendom, som kanske lemnat efter sig någonting att äta. De betrakta samla skor, spräckta grytor och stekpannor amt bitar af hattar såsom meteorer, hvilka iro bestämda att hackas af höns; kimmar och tunnband tror jag att de anse för etx