Aftonbladet – 30 december 1864, sida 2

— Till rådman i Strömstad har blifvit vald hofrättsnotarien C. Bordelius. — Den 1 inst. Januari öppnas poststationer vid Dufveds och Melens tullstationer i Jemtlands län samt i Figeholms köping i Kalmar län. — Den konsert, som den 10 dennes till förmån för asylet för Pavreus Honteuses, egde rum i Jakobs kyrka, har inbragt en nettobehållning af 2620 rdr 50 öre. — Till minne af den 4 November detta år hafva Pnågra Klarabor? förärat asylet 25 rdr. En nyssnämnde dag föranstaltad kollekt i Jakobs kyrka uppgick till 235 rdr, en kollekt i Klara kyrka annandag jul inbringade 87 rdr, och slutligen ha eleverna uti mamsell Lexows läroanstalt af sina sparpenningar sammanskjutit 10 rdr till gåfva åt gaylet. En genom sin betydenhet för stiftelsens framtid högst värderik gåfva har öfverlemnats af en ädel gifvarinna, som önskar förbli onämnd, neml. dels 12,000, dels 3000 rdrs kapitaler, hvilkas räntor hon dock förbehållit sig att tillsvidare sjelf disponera, dels ock en sparbanksbok å en summa af 82 rdr. — Om Christina Nilsson skrifver en korrespondent från Paris till danska Dagbladet: irektören Carvalho letar nu efter en passande roll åt henne, och då man med temlig visshet vill veta, att Gounod förpligtat sig att skrifva en opera i 4 akter Romeo ct Juliette? för Theåtre Lyrique, är det väl icke orimligt att hon kommer att visa sig såsom detta olyckliga offer för Pkärlek och hat och Gud vete icke allt. För sommarmånaderna har hon fått lysande anbud från England och reser kanske också dit, i trots af sin lifliga önskan att gästa Sverge; men sker det icke i sommar, så kommer hon nästa sommar, och då gör jag en krok till Köpenhamn och sjunger gerna der om så kan arrangeras?, tillade hon nyligen i ett samtal. MII Nilsson gör samma -behagliga intryck i en våning som på scenen, och för en nordbo var det en extra njulning att höra det klangfulla svenska språket från hennes mun. Den sednaste pålitliga underrättelsen om hennes lif, som ni meddelade i ert blad, läste hon, och måste då och då småle när hon här vid Rue Rivoli och såsom den feterade sångerskan återkallade i minnet sin barndoms äfventyrliga dagar. ?Ja, det är sannt, detär sannt!? utbrast hon flera gånger; ?men buktalaren följde jag icke med?, Det gladde mig nästan att det fanns en liten opålitlighet till och med i denna berättelse, ty bland de massor af historier, som cirkulerade här om mil Nilssons förra lif, isynnerhet kort före debuten, var det nästan en omöjlighet att plocka ut något som icke alltför mycket aflägsnade sig från sanningen. Den icke minst roliga historien var den om huru hon enleverades från Sverge, om hennes ankomst till Paris, om huru den unga damen uppdagade sin talang i sista stund. Alla tidningar sysselsätta sig med henne, och jag skulle mycket misstaga mig om icke novellen ?Karrin?, som för någon tid sedan börjades i en af de stora tidningarnes följetonger och som behandlar en ung svensk sångerskas lif, är inspirerad af mll Nilssons öden. Likhet finnes åtminstone i alla händelser deri. Al de fotografiporträtt man har af henne, kan man ej göra sig klar föreställning om hennes utseende: det vackra, kloka uttryck, som mll Nilsson har i sitt ansigte och isynnerhet i sina stora blå ögon, lär svårligen kunna återgifvas på en fotografi.