Aftonbladet – 29 december 1864, sida 3

1 1 TT ere ww Å j kamrater sträckte sig på jernsängarne, var jag på benen och ute att bese staden, upp -söka Sfinxen, Dirkes källa, Kadmeas borg och Pindari hus, som Thebes eröfrare skonade, men som den omutlige härjaren tiden spårlöst jemnat med jorden. Eyrkiiga underrättelser. Berlin. Den härvarande unionsföreningen har tillsatt en särskild unionskomite al representanter för en friare kyrklig riktning för att reorganisere föreningen. Två konferenser ha blifvit hållna I för detta syfte. Klyftan mellan ortodoxien och den nuvarande bildningens åskådningar framstår allt bjertare. Får detta förhållande vidare utveckla sig; så blir slutligen brytningen oundviklig mellan den kyrkliga institutionen och det J evangeliska folket. Hur långt detta redan gåtv ådagalade teol. doktor Krause med helt konkreta förhållanden. Ville man undgå denna brytning och icke uppgifva hoppet om en reformation åi kyrkan iniirån, så måste den indifferenta ställningen öfvergilvas och en fri utveckling af det evn I geliska kyrkoväsendet sökas. Teol. doktor Sydow utvecklade hur kristendomen vore en mensklig hetens religion, icke en från himlen fallen upprnbarelse med bestämda dogmatiska formler. et evangeliska medvetandets lifskraft hadenu er gång för alla växt ortodoxismen öfver hufvudet. eligiönen, såsom menskosjälens innersta puls. bestode lj i yttre mysterism, utan i sinnets och lifvets helgande. Under det man tyvärr å ena sidan skulle i sina grundvalar frivolt undergräfvs det heligaste! menskligheten eger, ville man å andra sidan frivolt uppbygga Pvad man behagade kalla för heligt. En så fortsatt äflan öppnade utsigten till rad totala förfall. Han visade faran af Stahls frivola ord: han visste icke hvad som föreallit sedan reformationen, hvarienom tre århundraden wströkes ur historien. lera framstående personer slöto sig till denna åsigt såsom teol. doktorerna Schtize och Eltester, teol. licentiaterna Lisco och Hossbach, presterna Miller, Schweder, Thomas, Plaz, Eyssenhardt. Dahms, Buttman, Schramm, Richter, Vogel, 4 stadsråd, 8 stadsfullmägtige, 2 presidenter, 2 justitieråder, öfvertribunalsråd, öfverregeringsråd. eheimeråd, professorer m. fl. En bestyrelse för föreningens verksamhet och utvidgande valdes med justitierådet Ulfert som ordförande och presterna Lisco, Miller, Thomas, Sydow, Krause, hofrådet Bäsching, direktör Gallenkamp, professor vy. Holzendorft, rektor Senz, stadsråden Zachariag och Zelle som ledamöter. Frankfurt am Main. Stiftelsen för inre missionen Dar firat sin årsfest. Professor v. Zezschwiz höll det s. k. fest-talet, efter ett långt referat om ouppfyllda förhoppningar, stora illusioner och ännu större farhågor. Kassan var svag ochsympiuierna i starkt aftagande. Stiftelsens tidning. er Christliche Hausfreund, måste upphöra al brist på prenumeranter och medarbetare. Detta blad får således ej längre försvara Servets kättarebål och förklara all frå forskning härfluten ur hemlig osedlighet. En subskription till ett kristligt gesällherberge hade varit kringsänd, som inbringat 12 gulden. Ett hus vore obetaldt, som en agent inköpi för 56,000 fl., emedan det var Herrans vilja. Tyskarne börja genomskåda åtskilliga stiftelser, som med sin Zionsjargon 4 kunna dölja sitt ytterst verdsliga partigängarskap för åtskilliga oberättigade intressen. Nassau. Äfven här är nu en pastoralkonferens bildad under ledning af seminariedirektorn, kyrkorådet dr Otto, i umionistisk anda. Mains. Här haren nybygd tysk-katolsk kyrka blifvit invigd under tillopp af talrika vänner från vidt skilda orter. Äfven stadens borgmästare öfvervar akten. Några dagar förut hade en barmhertig broder i full andlig skrud begärt inträde i denna församling och 1 8 dagar till stadens stora förvåning arbetat i den frikyrkliga prestens trädgård, sedan han befunnits oförmögen att öfvertaga en frireligiös predikantbefattning. Nu anskaflades åt honom en anhan passande verksamhet. Bucharest. Äfven här bedrifves barnröfveri från judarne af Lipovanernas sekt. En afderas prester har nyligen röfvat ett judiskt barn oeh efter upptäckten deraf mutat polismästarn och ått fri. Men barnets fader har anmält saken 108 inrikesministern och polismästarn har blifvit afsatt. Det var ej längesedan en jude aldrig kunde vänta rättvisa af Donaufurstendömenas godtyckliga despoter. Baden. Striden mellan regeringen och romeri ska kyrkan om skolan nalkas sitt slut åtminstone i första stadiet. Sedan lagen utkommit om upp. sigtsauktoriteterna öfver folkskolorna och uppmaningen utgått till företagande af valiortskolrådet, fppnäde romerska kyrkan den länge förberedda striden, öfver hvars utgång betänkligheter ej voro ogrundade, då man betraktade organisationens makt, medlens mångfald, som stå katolicismen till buds, liksom den religiösa känslans rörlighet och landfolkets lätt dårade omdöme. Det Syntes vågadt att mot allt detta räkna på den offentliga insigtens magt, den lagliga utvecklingens kraft, men detta förtroende har ej svikits; väl har regeringen och dess vänner ej låtit ankomma på den offentliga insigtens blotta makt, utan sökt väcka och befästa denna insigt, och sålunda liknade det offentliga genom församlingar, flygskrifter och pressen upprörda lifvet två stridskämpar, som täflade om priset af det utslag, som s ulle ges genom den offentliga meningen genom folkröstningen. Välj icke, roades från predikstolar, NV skrifter, biktstolar. er själs salighet är förspilld, den heliga katolska religionen skall utrotas och lemnas i händerna På protestanter och judar. Väljen, ropade folets män; det är bedrägligt hvad presterna förehålla er; skolans religiösa karakter, folkets religlösa uppfostran är utan fara, presterna skola q trängas ur skolan, de ha lagligt sm ställninj eri, regeringen har öfverallt utnämnt dem ti ortskolrådets presidenter, blott folkskolans öfre ledning är statens sak, de högsta skolauktoriteterna liksom kretsskolauktoriteterna äro å kons fessionella ; men det förfördelar ej den religiösa uppfostran i den enskilda skolan, gör deremot möjlig folkets allsidiga, sunda, tidsfordringen motsvande uppfostran och bildning. Så möttes rösterna ur kyrkans och statens läger. Af katoliker valde 28 proc. af protestanter öfver 40, af judar öfver 50: i medeltal öfver 30. På många ställen, der genom presternas inverkan det första valet ej kom till stånd, väldes efter församlingarnes bättre upj lysning vid andra valet så, att resp. 30, 62 och 7 procent röstade. Utgången kan anses som ett nederlag för romerska kyrkan. Lan folket är af gammalt passivt vid alla val. Deltagande i valen till kyrkliga stiftelseföreståhdare är ofta i katolska orterna så ringa, trots presternas alla uppmaningen att sådana val knappt kunna försiggå;