Aftonbladet – 29 december 1864, sida 2

sällskapslifvet nu är blott en skugga af hvad det var för en tjugo år sedan; men hos min kusin friherrinnan kunde du alltid räkna på att möta en vald societet, och i alla fall borde väl en ung person finna mera nöje deri, hurudan den än är, än uti att föra ett sådant här klosterlif. Du behöfver inte se så hjerlängslig ut för det, kära Emelie, du vet ju alt du eger din fullkomliga frihet. Jag bara yttrade min mening; du är af annan tanke; saken rör dig, icke mig; vi skola således inte tala mer derom... Efter en paus öppnade fru Helling ånyo samtalet med frågan: Hur skola vi göra med din Marstrandsresa? Friherrinnan vill ha svar snart.4 eHur mamma vill!? Hur jog vill!... Inte tänker jag resa dit, gud bevara mig!... Jag lägger mig inte i bur du gör. Res om det roar dig, hvarom icke stanna hemma, såvida du inte föredrar att göra några andra utflykter. Öm mamma tillåter skulle jag helst vilja följa med Ida.,. UDit ner!S utropade fru Helling så förvå nad som hennes flegma tillät henne att bli. tHvad i all verlden, tänker du gräfva ned dig der ute på landet under hela sommaren? Med Ida är en annan sak; hon har sin man. Dessutom...4 Fru Helling höjde på axlarne litet medlidsamt. Stackars Ida är inte ämnad till någon salongsdam. Rätt lyckligt att hon gjorde ett så godt parti, och ganska oväntadt i sanning. Om jag begriper hvad ban, en rik man, officer och af gammal adel, kunde finna för charmer hos henne, en liten ful ofrälse flicka, utan fortyn — kort och godt obetydlig i alla afzeenden, tillade fru Helling life fundersam. Men det är baas sak och kommer ingen annan vid; där han är nöjd, så...; dessutom, karlar nu