Aftonbladet – 29 december 1864, sida 2

presterna i kyrkobönerna,.. Hedern! De tro väl att det inte finns någon annan än de, som ha omdöme i hvad som rör sådana saker...s Hvad är att göra? Någonting måste göras. Ida lade sitt hufvud mot sin mans skuldra. Du har rätt; såväl han som hon kunna aldrig bli lyckliga skilda från hvarandra. Jag fruktar bara, att om vi än lyckades öfvervinna deras inkast, skulle dock det förflutnas minnen resa sig, likt dystra spöken, emellan dem och sällheten. Vi vilja taga allvarligt och försigtigt uti med den här saken, genmälte Helge begrundande. Efter en stunds tystnad slog an sig för pannan, sprang upp och utropade: Jag har en ide!... Den måste lyckas, det är ofelbart. cOch det vore? Min lilla söta hustru! Du tillåter att jag tillsvidare lemnar dig i okunnighet härom, Du blir väl inte ledsen? Nog har jag förtroende för dig, min engel; men ändå, ser du.4 Jag ser att du är en stor narr, min kära Helge, genmälte den unga frun med sitt ugna, jemna smålceende. Tror du verklisen att jag är nyfiken, eller har dn någonin sett mig vara snarsticken? Det är då sjelfva tusan att man aldrig yckas reta henneX, utbrast Helge med konisk harm. Du är, som den store Achiles, osårbar; men, vänta bara, någon gång räffar jag dig väl i hälen. Prostinnan Helling bodde ännu qvar vid Iornsgatan, der hon del.de en våning med in svägerska. Ailtsedan salig korhmendöraptenens frånfälle hade hans enka, hvilken ar alltför beqväm att befatia sig med sin konomi, tillika med dottern varit inackor