Aftonbladet – 28 december 1864, sida 3

Men det torde å en annan side knappt kunna nekas, ett i den allmänna meningan i Sverge för närvarande det rent mens elementet vida öfverväger det rent nationella, Toch att, ehuru dette etter ins. förmenande länder ett folk til störeta heder, ett rädant lynne hos en bation likväl lätt kan leda till verkliga faror, i fall eamma nation är Om. gifven af eröfrande fölksias Förf, i P. T. har på e t elälle insinuera, att det just icke skuile kunna finnas några ka indnosynnerliga anledningar för ut striidkare aft nedsätta sig i Sverg på ett annat ställe har bon mede de utländningar, som bitkomma, vanli väl, ja förundransvärd: väl här tri oftast rätt snart låta nataralisers nekar — så följer iu likväl deraf, ett det ändock i Sverge måace finnas något, som verkligen kan locka. utländnir till ir flyttnivg. För att man må inse hvad detta är, behöfver ins, viset icke mer än helt flyktigt erinras om de många utländninger, som i Sverge rätt hastigt förvärfrat, ellenast välstånd, utan ärven rikedom; ock allt sådant oberäknadt, torde det icke kuovs. väcka någon synnerlig förundran, om zätt många både tyskar och rcerar (eller finner) skulle finna sig väl vid attlofve under Sverges politiska författnivg. . Låtom oss nu antage, att hvarenda sutländning, som inflytter, blir svensk undersåter ban blir derige icke evnsk. Tyskerve i Slesvig voro denska undersåter, men, såsom eriarevheten visut, ; skar, och har man väl verkligen, såsom för! oh antyder, eneamt uti en rävvis behonudlipg? tillräcklig garanti atv t. ex. de finr fytta öfver gränsen till rag barn och efterkommande, icke bibebölls finska språket? Men att språket bärvidleg just är sjeltva huvudfrågan, sög jelt och det vore säkerligen of intresse ft om förf. i PT. ville och i hvad mån hitills cb ppråk gjurt, eller icke gjort några inkräktningori socknaree. Åtty ifall en sådan fredlig inkräktnirg. genom språket verkligen egie rum, men hede ellt skäliveriden ov uti d samma frukta en förelöpare till 7ennexi tärde; icke apees påsom Båge -OiY äfven om; 1 vådvi-enpex:tn. cg ei kunns görevamnat ömstvärtemot de inilyt tände Tinvarbes tärna önsksingaer. Ins. kar för sin del visst vat än rättvisa? skall vedurfaras de ningar, som hit iuflytia; och hen och med uti denna inflyttning en stor fördel. Men han föreställer sig verklig utan rättvisans förnärfaarde, någsnting kunna åtgöres för att (örsäkra landet möten sådan olycka som t. ex. Norrböltens små skeende förfinskande skulle varo. Med alltmera ökade mänstriella ten I Norrland och det ökste be betekraft, som icke väcka förvåning om ver graton.i något stor skala kommer rum från Fiolsnd; Ins, ivor gsåled det icke ken vara aldelev ur vägen: nit tänka på, huru åtminstone den yngre generalionen af invandrande fiunar skole, om möjligt, icke blott blifra svenk 1 gare, uten äfven svenskor; och hon Fröet Ilgeles ingen. orättvisa ligg i cådan omtenka. Han iror oek, ot det hända icke skulle: varsomöjligt ati-uppmuntes norrmän och svenskar irån andra isndsorjer att pedsätta sig i Norrland, ehurdöotia jorde hafva sina svårigheter, Men banbeklugar, Om sopn skulle anse sig ensamt uti n rätvis behandling? hafro sl nödig granti mot tyskars och ryssore inkräfifuingsa dar nögonting uti ifrågaverande afsestde edan blifvit vidgjordt — hvarom ins. be er sig vara okunnig -— så är det så set bättre. Säkert är, att om man, uti em sådan sak som denna, icke vill stönima i väcken så är gärdet uppgifvet. en P.S Ing. är ledsen attef bristunde efertanikehafva begeguavenethri. d:Hierte itskilliga gånger brukad signatur, hvarför wan bo: honom ber att få göra sin ursäkt. lan nödges emellertid att misebrake deg amma älven denna gång.