Aftonbladet – 28 december 1864, sida 3

)ä a ä t r Eleusis, numera en mycket obetydlig köping eller by. Vägen till Eleusis, — den fordng heliga vägen, — går genom den uråldriga olivskogen öfver den Attiska slätten och vidare Öfver Korydalus-höjderna, förbiklostret Daini, som förvarar namnet af den lagerlund, hvilken bär fordom omgaf eu Appollotempel. Apollo älskade Ladons dotwer Dafne, säger den gamle resebeskrifvaren Pausanias; men hon flydde för guden och förvandlades till ett träd. För upplifvande af minnet och betydelsen af denna saga, hänvisar jag till Tegners bekanta Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1821. Jag vill här blott tillägga, att Dafni är ettnuuuekloster. Helt oförmodadt träffade jag i Eleusis två . junga män, en engelsman och en tysk ofiicer, hvilka voro sinnade att göra en tur inåt landet. Vi sammanjemkade snart vår ceseplan och satte den ganska hastigt i verTill ciceron antogo vi den ofvannämnda Alexander från Korfu, utan tvifvel den bäste af alla ciceroner i Athen, för öfrigt gre från topp till 1å. Tillsammans behöfde v fyra ridbästar och tre för packsakerna, som voro måvgahanda. Vär entreprenör medrörde nemligen en hel köksattiralj, matvaror, vin, madrasser och täcken, små jernsängar, som kunde fällas ihop, ja, ett bord och tre stölar för resten; ty i de grekiska herrbergena finner man vanlizgen blott ett tomt rum, mer eller mindre fullt med — ohyra. I nödfall slår man opp silt tält, Bagaget stod under kommando af kocken och gick alltid hvarje dag i förväg, så att vi vid framkomsten till byarje nattstation väntades af en vältillagad middag och uppbäddade sängar. Väl voro strapatserna ganska ansträngande; men hvilket herrligt och friskt lif under en sådan resa! Hela dagen till häst från solens uppgång till dess nedgåvg, ofta på obanade stigar öfver dalar och berg, öfver sorlande bäckar eller uttorkade flodbäddar, med ständigt omvexlande taflor af en storartad och skön natur, öfverallt i spår, dem kulturhistoriens genius trampat! 1 sanning, oförgätliga äro de bilder, som under dessa Okioberdagar sväfvat förbi min syn. böndagen den 23 Oktober började vi vår ilgrimetärd, men med en ångbiteresa från reeeus förbi JEgina, Hydra och Spezzia till Nevplia, dit vi anlände före skymningem. Här var befolkningen på benen för att fira årsdagen af den sista revolutionen; på qvällen voro staden och den högt be: lägna fästningen illuminerade; på torget utfördes musik och till sist drog man med sprakande frihetsfacklor och klingande spel kring staden. Vi blandade oss i grupperna af fustanellmän och följde med strömmen. Följande morgon voro våra avojarder färdiga och tiden var inne att stiga till häst, hvilket äfven skedde inför en stor åskådarehop. Nåväl! Det var länge sedan jag eist satt till häst, — d.t var vid en kavalkad il Strömstad för sex år sedan. Men den, som r född till kavallerist, behöfrer icke gå i ridskola l Vår stora utrustning väckte en viss uppmärksamhet. Till förekommande af säkerheten? voro vi beväpnade, mina reskamrater med pistoler, dolkar och — röda skärp, och jag med en tväbladig knif från Eskilstuna. Då Alexander såg vår v rustning, skrattade han och sade: Dess pen äro otillräckliga eller onyttiga. Ty anditerna göra ett anfall, komma de ick få; utan 20, 30 å 40. De lägga sig iför i trånga och ödsliga delgångar, der vandrai ren helt plötsligt finner eig omgifven sf en. ur buskarne framstickande spetsgård af je-! värspipor, och han har då ingentiog annat att göra än att utlemna sina penningar ät de framträdande parlamentärerna! SLåtom oss se, sade vår officer, som nyI ligen bivistat ett fälttåg. j cYes!4 sade engelsmannen. ! Ja, låtom 0as se, upprepade jag och be1! G : a fraktade med välbehag korkskruiven på mitt Eskilstunavapen hvars devis är: ad utrumque paralus I Vår väg gick denna dag öfver den med .obak rikt planterade Argos slätt, förbi Tiryns, Argos vill Mykenä. Tillåt mig vid ett avnat tillfälle redogöra för de historiska märkvärdigheter jag sett under min resa; je jog vill nu endast i korthet uppdraga dessly yttre konturer. 5å mycket må jag dock y. säga, att fornlemningarne vid Mykenä ärojlz land de mest vördnadsbjudande i Grekland. ; Vid deras åsyn tycker men sig förstå, att! ngen annan än herrskaren i Mykenä kunde 8 vara ölverbefälhafvare i det gemensamma ; åget mot Troja. Lemningarne af Atrider-z us borg befinna sig i en vild och dyster rakt framför de trotsiga klipporna, som bevämnas bröderna. I den närbelägna byn Charvate fingo vild fört första natiherrberge på en rymlig vinda Her rättare skulle, ty i. våningen under oss v ade vi vära eju hästar. Under hela natten örde. de mycket väsen; och engelsmannen i jästod att de dansade menueu. Men jegg ar af den tron, att de danrade som Jörs-!s: öringarne i Vermland, ty ofta nog kastade e e fötterna i taket, så att våra sängar hopö ade på de lösa golfuljorna. Till följd afla lenpa improviserade bäöstbal och gnöggnin-d arnes musik sofvo vi föga i Charvati. Snart ta år solen upp, sade Alexander, i det han i bar doftaude kaffe, Sen urab från det yckliga Yemen, Denna dag redo vi tilllo n början genom eit trängt pass och uppåt d ergen till tempelruinerna på Nemeas icke a ;nnerligen stora slät, hvilken är omgifven ) k f ljungbeväxta kullar och ödsliga klippor. o ågra landimän plöjde och sådde nu på jsc en fordna arenan för kämpaspelen. Vifru-!la osterade vid den klassiska källan, hvarur j il rdom de mot Thebe uttågande sju furarne släckte sin törst. Från Nemea hade I en mycket svår väg öfver Phukabergen eg ch den steniga högslätten vid Kleonä; tvenne l ei mu