Aftonbladet – 27 december 1864, sida 2

EZONOMISKT. Lanöåtbrakarnes finansmöte i Lund. Det är ett glädjande tecken att de, som hysa betänkligheter angående någon dagens allvarligare fråga, söka att få densamna utredd genom diskussion vid allmänna möten. Andamålet med mötet i Lund var säledes gort. Att detsamma icke uppnåddes kom helt enkelt derutaf, att personer med grundlig insigt i det förevarande ämnet antingen helt och hället saknades eller tvekade att uttala sin mening, sannolikt af farhåga att ej blifva trodda. De väckta förslagen afsågo: a) Riksdags sammankallande och inrättande af en stor landtbruksbank, som skulle utfärda 5 4 obligationer afsedda att gå som penningar i allmänna rörelsen. b) Ivrättandet af sparkassor distriktvis för att upphemta och förränta enskildas besparingar.. Näringsidkare skulle der erhålla kreditiv -mot säkerhet. En förlagsbank skulle blifva eentrum för alla sparkassor. e) Silfrets utströmmande hejdas derigenom att regeringen ökade sedelutgifningen utan motsvarande valuta, . . d) Inrättandet saf en jordbank, hvilken ensam jemte rikets ständers bank skulle ega sedelutgifningsrätt, fotad på sjelfva jorden, det egentliga värdet, i stället för på ädla metaller, ett oegentligt värde. e): Att en. landtbruksbank--borde ställas i något sammanhang med länets brandstodsbolag. : ; f) Att, i motsats mot föreskrifterna i den nya. banklagen, de uti ett :bankbolag subskriberade -aktiebelopponskulle inbetalas när det för subskribenterna fölle sig lägligt. Om nu dessa uppgifter icke äro enliga med verkliga förhållandet, så kunna vi blot beklaga, att vi ej haft egen referent vid mötet, utan nödgats förlita oss på en anaan tidnings; men tyvärr är det alltför sannolikt att dessa förslager och åsigter verkligen blifvit framsagda. Hvarje sak får sitt rätta värde: på:sitt rätta ställe. Räntebärande obligationer, om de grunda sig på tillräcklig säkerhet, äro förträffliga för dem, som eg ledigt kapital att placera, men kunna aldrig ersätta banksedlar, just emedan de äro räntebärande, hvilket gifver dem en benägenhet att dragas ur rörelsen, hvaremot banksedelns egenskap af icke räntebärande föranleder att densamma så snart som möjligt återgifves åt rörelsen eller, hvad man i dagligt tal kallar, cirkulerar. Den räntebärande obligationen representerar det fruktbärande kapitalet, hvaremot banksedeln representerar det ofruktbara myntstycket eller penningen. Kapital förekommer i en oändlig mångfald såsom jord, hus, bruk, verkstad, räntebärande papper ete. Endast när kapitalet öfvergår från en form till.en annanj-förvandias det till banksedlar eller penningar. En hvar bör således finna, att förslaget, att rsätta banksedlar med räntebärande obligationer, är opraktiskt. Inrättandet -af.en stor landtbruksbank vore bra, isynnerhet om det kunde ske utan att dertillerfordrades något grundkapital i annan form än intecknade skuldebref. Det fordras dock: något till utlåning ledigt kapital för att stifta en: bank, och det vill synas som-om just def vore hvad som nu saknas i Skåne. Attilikhet med den lärde professor Hill vilja upprätta en bank af den beskaffenhet, att inbetalning å aktiebeloppet icke vore obligatorisk, kan endast jemföras mad den lärde mannens förslag att göra droppen till vigt-.enhet, enalltför intressant fundering i det spekulativa, — Hr Ljunggrens förslag om inrättandet al sparkassor och en förlagsbank såsom centrum för dessa, vittnar om en klarhet i begrepp och åsigter som ur mötets kaos, kunnat blifva en ledstjerna. Vi kunna icke på detta afstånd med säkerhet bedöma lokalförbhållandena; det förefaller oss eljest som om. det välkända begreppet sparbank ej behöfde ersättas med benämnins sen sparkassa, utan att man antingen kunde nrätta flera sparbanker, eller, hvad som vore indå bättre, förmå de förutvarande sparvankerna att högst betydligt öka antalet af ippsamlingsställen och att göra sjelfva uppsamlingen så beqväm för allmänheten. som nöjligt; man kan icke begära att insättningar i sparbank skola ofta ske då de äro örkni pade med stor tidspillan för insättaen. NÅ tillåta oss vidare fråga, hvarföre san icke Skånes Enskilda Bank utgöra den Me hr Ljunggren riktigt tänkta centralbancen? Har den icke fond nog för att förtjena len kredit, som med rätta erfordras at en lepositbank? Om hvarje sparbank gjorde ig till regel att endast besörja uppsamlin:en, men att på bästa vilkor, som kunde fverenskommas, anförtro åt. depositbankerna tt utlåna de uppsamlade medlen, så vupnes n i alla afseende önskvärd enkelhet. Att regeringen skulle ökasedelutgifnin: en utan motsvarande valuta? är ett fäldt ttrande, som vittnar om den gröfsta okunichet. Herr Kark borde veta, att hvar